Att skydda sitt hjärta - så viktigt, så bra, så svårt. 

 

Vi möter varje dag reklam, personer som nedvärderar en, som pikar på oss. Något vi behöver göra, varje dag, är att skydda vårt hjärta. Vi behöver faktiskt skydda våra hjärtan. Hålla hjärtat rent, från synd, men också från personers tankar och åsikter. Jag menar inte att vi ska isolera oss från samhället. Snarare tvärtom, kristna människor behövs i samhället. Det jag menar är att vi måste bevara våra hjärtan, så att vi kan vara kvar i samhället. Vi matas hela tiden med negativa tankar - hur ska vi kunna hålla oss rena och bevara våra hjärtan? 

 

Kärlek. Sanning. Jesus. Det är svaret. Vi behöver Jesus, som är vägen, sanningen och livet, för att bevara våra hjärtan. Vi måste läsa bibeln, umgås med Jesus, för då kommer det fram en himmelsk kärlek från våra hjärtan. Då kan vi plötsligt älska människor utan att veta varför. Trots att du aldrig har gillat den personen, så kan du älska den människan eftersom Jesus älskar den personen. Är det inte bra? 

 

Att bevara sitt hjärta kan man göra på så många olika sätt.

1. Läs Bibeln. Bibeln är våra fötters lampa. Om något går emot Bibeln - är det inte från Gud. I Bibeln kan vi hitta svar. Himmelska svar. Vi kan finna hur vi ska leva våra liv. Men framför allt, vi kan hitta Jesus och hans oändliga kärlek till oss. 

2. Älska Jesus. När vi älskar Jesus, när vi förstår vad han har gjort för oss på korset, då kan vi börja älska. Allt börjar med Jesus. Vi älskar för han har älskat oss. När vi älskar Jesus bevarar vi hjärtat, för vi blir mer och mer lik honom. 

3. Älska andra. Även de som du inte tycker om. Även de som är emot dig. Även de som inte alls tycker som dig. Även de som mobbar dig. Även de som du absolut inte klickar med. Att älska människor bevarar hjärtat. Det finns en ENORM kraft i att älska andra människor. För när du ser andra, när du älskar andra, händer det något med ditt hjärta. Du kanske får nöd för människor. Du kanske vill börja göra saker för andra. Men din kärlek till andra föds när du älskar Jesus. 

4. Sanning. Guds sanning om personer i din närvaro. Guds sanning i den situation du är i. Guds sanning över Sverige, världen. Guds sanning som hans församling. Guds sanning om dig. Du är älskad. Du är fri. Du är förlåten. Du har en framtid. Du är inte ensam. Du är inte en slump. 

 

Men det viktigaste: allt börjar med Jesus. När vi umgås med honom föds en kärlek, en himmelsk kärlek, till våra medmänniskor. Det föds tro. Det föds mirakel. Det föds sanning. Det föds längtan efter att läsa mer i Bibeln. Det föds så otroligt mycket. Det är där, i Jesu närvaro, som vi kan förvandlas. Som våra hjärtan kan förvandlas. Det är där vi kan bevara hjärtat. <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

 

 

Hej fina läsare. Som ni märker är jag inte så duktig på att blogga nu för tiden. Det är helt enkelt mycket annat som händer. Vi försöker få igång Pannkakskyrkan här i Umeå, sedan är det en del med skolan och annat. Det är mycket jag står i, vilket jag tycker är superkul! Men tyvärr är inte bloggen i prio ett. Jag skriver när jag har tid och inspiration. 

 

En sak som Gud påminde mig här om dagen var vår relation. Som jag nämnde står jag i mycket. Jag leder mycket, och jag älskar det. Jag älskar att se människor blomma ut i sina gåvor. Jag älskar att se Jesus göra saker. Men bara för att jag gör alla dessa saker, får jag inte glömma min relation till Gud. Min personliga relation till honom. Att ta mig tid. Umgås med honom. Ibland kan det vara så svårt. Trots att det vi brinner för mest är att se Hans rike tränga igenom. 

 

Men det är det som gör oss speciella. Det är det som gör en ledare till en bra ledare. Det är det som gör något sunt. Att personen sitter hemma, kanske ensam på sitt rum, och söker Gud. Pratar med honom face to face. Om ledare inte gör detta kommer de falla, de kommer gå in i väggen, de kommer gå i egen kraft. När vi går i egen kraft så funkar det inte. Men när vi gör det i Gud, kan vi göra det omöjliga. När vi söker Gud ensam kommer det hända kraftfulla saker!

 

Jag kan bara titta tillbaka till förra terminen. Det var så mycket som hände, som jag drog och drev. När jag tänker tillbaka förstår jag inte hur jag inte gick in i väggen. För det var verkligen så mycket. Men jag var varken stressad eller orolig (eller jo, lite orolig var jag). Men skolan gick över förväntan, allt annat med. Det var verkligen Gud som bar mig, hela terminen. Han har gjort det förrut och kommer göra det igen. Men jag tror inte det var för att jag är en supermänniska, utan det är för att jag hade Gud. Han bar mig, han var med. Han gav min motivation och kraft. Han älskade mig när jag kände mig ensam. Han gick med mig varje steg, när det kändes som att jag var den enda på hela jorden. Han tröstade mig, han skrattade med mig. 

 

Och det kommer han fortsätta att göra. Men glöm aldrig bort din relation till Gud. Den är så mycket viktigare än vad du gör i din stad, din församling, på din skola. Din relation till Gud är A och O. Utan den kan du inte göra något. Glöm aldrig det. 

 

Något jag ä l s k a r är Guds godhet. Han är så god. Så otroligt kärleksfull, fridfull, trofast. Han är G O D. Det ingår liksom i hans natur.

 

Jag har hört predikanter som snackar om att Gud kan skicka sjukdomar, deprission och andra negativa saker för att vi ska lära sig något utav det. För att vi ska lära oss att förtrösta på honom eller något liknande. Nej, nej och nej. Gud är god, och han ändras inte. Han skickar inte sjukdomar, för det ingår inte i hans natur. Han skickar inte något ont, för han är inte ond, han är god. Och bara god. Bara god. I Jakobs brev 1:13-17 står det Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
 Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan. Det kommer ner från ljusens Far, som inte förändras eller växlar mellan ljus och mörker. 

 

Gud förändras inte. Gud kan bara skicka det goda, för att han är godheten själv. Vi älskar, för att han älskade oss först. Men vi lever i en förfallen värld, där det onda regerar, och det är ett faktum. Alla människor syndar. Vi drabbas av sjukdom förr eller senare, en närstående kan dö. Krig, svält och annat ont sker mitt ibland oss. Men det är inte Gud. 

 

Gud är dock så god att han kan vända det som är så otroligt mörkt och dystert till något så otroligt fantastiskt och vackert. Vi kan gå igenom en tuff period, inte för att Gud "vill det", utan för att så är livet. Men Gud kan vända denna mörka situationen till något vackert. Han kan hela det brustna. Han gör det inte för att han måste, utan han gör det för att han vill. Och han vill vara god. Inte bara ibland eller i några sepciella situationer, utan för att han är god. Hans natur är god. Han ä r god. Gud kan pröva oss och tukta oss. Men samma sak där, det är för att han är god. Varför skulle något gott skicka något ont? 

 

Gud är helig, Gud är kärlek, Gud är god. Gud är så najjs. 

 

Något jag tycker är så viktigt är vi:et. Vi. Du och jag. Inte vi och dem. Utan du och jag, vi. Det skapar en trygg atmosfär, det skapar något otroligt vackert. Jag har hört många som inte tillhör någon kyrka tycker att kyrkan verkar så fin. Det verkar vara en go atmosfär där. Det verkar vara som en familj. Det finns kyrkor där det inte alls finns denna kultur, men jag tror att många kyrkor har just detta: Vi:et. Familjen. 

 

Vi:et kan också skapa ett "dem". Det är jag mycket medveten om. Men varför tillåter vi skapa ett "dem"? Varför kan man inte välkomna vem som helst in i "vi" utan att skapa ett "dem"?. Ett tydligt "vi" är lärjungarna och Jesus. De var ett gäng på 13 personer som hängde dag ut och dag in. Men skapade de ett "dem"? Nej, det gjorde de inte. Dessa 13 person välkomnade alla. Jag skulle tro att det var fler personer som hängde med gänget än bara de 12 lärjungarna och Jesus. Men det som var så häftigt var att de var en gemenskap, de kände varandra och de delade livet. Åt mat, sörjde, hade kul. Delade verkligheten. Dessutom kom de från alla olika håll och kanter. En del var professionella fiskare, andra tullare, andra läkare. Ni förstår, de kom från olika verkligheter. Men de skapade ändå ett "vi". Wow. 

 

Vi:et kan vi hitta i kyrkan, Bibeln, i familjer. Det är så otroligt kraftfullt. För när det blir ett vi så är det inte längre endast individer. Det blir inte personer i bilden, utan en grupp av personer, och det händer något då. Jesus sände ut sina lärjungar två och två, för att de skulle ha gemenskap. Gud är inte endast en person, utan tre samtidigt. Fadern, Sonen och den helige Anden. De skapade jorden tillsammans. Vi. Många har en längtan att gifta sig en dag för att bilda ett "vi". Detta vi finns alltså i vår mänskliga natur. Gud har lagt det ned i oss när han skapade oss. Varför? För att vi är Guds avbild, och Gud är tre i samma. 

 

Vi:et är också vi kristna. Vi som tror på Jesus skapar ett "vi" för att vi är Guds barn och då blir vi syskon. Vi är Kristi kropp, en familj. Det hände alltså något när vi blir ett "vi". Alldeles för ofta pratar kyrkan om olika kyrkor. Den personen går i den kyrkan, den kyrkan har den teologin, den kyrkan tror och gör på det sättet. Detta skapar vi och dem. Men det var inte vad Jesus gjorde. Han skapade endast ett "vi". 

Jag blir så arg, ledsen och besviken. Var är Svenska Kyrkan på väg? 

 

Jag har burit mitt kors runt halsen sedan jag var sju år gammal. Då var jag stolt över det, nu är jag stolt över det. Korset för mig är inte bara en påminnelse om Jesus enorma kärlek till oss människor. Korset runt min hals visar att jag är kristen. Jag tror på Jesus, och jag står för det. Det är inget jag gömmer eller håller hemligt. Min tro på Jesus är det viktigaste i mitt liv, varför ska jag skämmas över det? Korset är kärlek, hopp och tröst. Det är ett ljus i mörkret. Varför ska jag skämmas över sanningen? 

 

En präst har gått ur Svenska Kyrkan på grund av att hon har stått upp för korset, hon har stått upp för världens kristna. Hon plus två andra kvlinnliga präster har startat kampanjen "Mitt Kors" för världens förföljda kristna, och de möter motstånd av kyrkan själv. Svenska Kyrkan står upp för många olika folkgrupper i Sverige och världen. Men när det kommer till kristna, kristna som blir dödade för sin egen tro, då blir Svenska Kyrkan kritisk och påstår att det kan skapa ett religionskrig när kristna bär ett kors runt halsen för världens förföljda kristna. Jag blir mörkrädd. Vad är det som händer? 

 

Än en gång, rädslan är roten i mycket. Rädslan att skapa "vi och dem"-tänk. Rädslan att frysa ut andra. Rädslan att muslimer ska ta illa upp. Det är så många rädslor som styr oss. Och styr kyrkan i Sverige. Men varför ska vi låta rädslor styra oss? Jag förstår att man inte vill skapa olika negativa tankemönster. Jag är inte för "vi och dem"-tänk. Jag är för religionsfrihet. Jag tänker inte kränka andra folkgrupper bara för att jag bär mitt kors runt halsen. Och jag tänker inte låta andra tro att jag gör det. Det ena utesluter inte det andra. Självklart lider jag med andra folkgrupper som blir dödade av IS eller liknande. Men jag tänker också stå upp för mina syskon som blir dödade på grund av sin tro på Jesus. De står ju upp för sin tro, det är därför de blir dödade. Så varför skulle inte jag kunna stå upp för dem genom att bära mitt kors? Varför ska rädslan för att andra ska känna sig kränkta få styra valet att faktsikt bära mitt kors med stolthet? 

 

För några veckor sedan var jag ute med ett team och evangeliserade. Vi mötte tre killar från Eritrea som har varit i Sverige i två år. Vi berättade att vi var kristna och bad för människor på stan. D I R E K T plockade de tre killarna fram varsitt kors som hängde runt halsen. "Vi är också kristna!" sa de stolt. Wow. 

 

Till sist vill jag avsluta med Paulus ord i 1 Korintierbrevet 1:18.Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.

 

Att höra Guds röst är något som många kämpar med. Vad vill Gud i denna situation? Är detta Gud, eller är det bara mina egna tankar? Ni vet den eviga konflikten "Jesus om detta är du ..." eller "Är detta du, Gud?". Det är som att hjärna ibland slits itu av tankar och funderingar och frågor och ... ja allt. Ni kan säkert relatera till detta. 

 

Jag har växt otroligt mycket i det profetiska de sista åren. Jag får ganska ofta tilltal när jag ber för människor, och nu har det bivit naturligt i min bön att fråga Gud och lyssna in honom. Och det blir också naturligt att han talar. Han gör det rätt ofta. Men så enkelt har det inte alls varit hur länge som helst. 

 

Att höra Guds röst är som att lära sig ett nytt språk. Det är inte bara att gå från att inte höra honom till att höra hans röst så klart som vi hör varandras röster. Nej - det är ett språk. Och det är individuellt. Han talar på så olika sätt. Han kan tala på ett vis till en person, men på ett helt annat vis till en annan person. Till mig talar han ofta genom bilder (jag ser en bild framför mig helt enkelt. Kan också vara en scen som utspelar sig.) Jag får också ofta tankar och ord när jag ber för människor. Eller bibelord. Det kan vara så olika. 

 

Självklart lever jag fortfarande med tankarna "är detta från Gud eller inte?" Men för att ta reda på om det är från Gud är att våga ta steget. Våga gå på vatten. Våga ta ett steg i tro. Om det inte håller drar Jesus upp dig. Men när vi får vara barn och öva på att lyssna till Pappa Guds röst kommer vi att lära känna igen hans röst. Det bästa av allt är att det finns i vår natur att höra på hans röst. Jesus säger i Johannes 10:1-4 Jag säger er sanningen: Den som inte går in i fårfållan genom porten utan tar sig in från annat håll, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom porten är fårens herde. För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst. Det finns alltså i vår natur att höra Guds röst. Vi är ju Guds avbild, varför skulle det då vara konstigt att höra hans röst? 

 

Mitt tips till dig är att testa, öva och be över det. Om du ber för någon, fråga om du får profetera över den personen. Om det känns för läskigt, testa att bara sitta i kyrkbänken (eller varför inte bara på ett café?) och fråga Gud vad han säger om några personer. Du behöver inte gå fram till personen, testa bara och fråga Gud. Men när vi praktiserar det så lär vi oss. Till slut kommer det blir mindre kämpigt. Tanken om det är från Gud eller inte kommer alltid finnas kvar. Det vi lär oss är att vi kan lita på Gud, och våga gå i tro trots att vi inte vet om det är Han eller inte. Och ja - det är läskigt till en början. Jag brukar tycka fortfarande att det är läskigt ibland, men jag har märkt att Gud håller. Oftast är det sant det är delar med en person. Oftast är det från Gud. Och om det inte är det så får man rycka upp sig och inte drunkna i nya rädslor, utan bara dyka in i Jesu kärlek och titta upp när hans kärlek har övervunnit allt. Han vill upprätta dig. Han älskar att du vill. Han älskar när du vill höra till hans röst. 

Och glöm inte heller att vi kommer aldrig bli fullkomliga under livet på jorden. Aldrig. Hela livet får man öva till att höra på herdens röst. 

Jag är sjukt peppad inför detta evenemang! Sjukt peppad! Gud har en plan för Sverige, Norden, Skandinvavien. Han har en plan. Han har inte gett upp. Trots att det känns som att han har gjort det ibland. Men vi vet att Gud aldrig, aldrig, ger upp. Han har tålamod med allt. Han ger aldrig upp. 

 

Jag hörde en gång en kvinna/man som hade träffat en man från Sydamerika. Denne man ville inte bo i Sverige, trots att vi har det mycket bättre här. De allra flesta har pengar, boende och mat. Det ser inte alls ut så i Sydamerika. Dock är vi fattiga på ett helt annat sätt här i Sverige. Andefattiga. Vi är fattiga på Gud, Guds ord och kärlek. Vi ser att kärleken försvinner, göms bakom ett hörn. Vi ser människor fly in i vårt land för att skapa en trygghet i en främmande värld. Vi ser Guds barn törsta efter något, som de inte vet är Jesus. De söker. Söker efter ljuset, friden. Vem är det? Vart kan jag hitta det? Var finns det? 

 

Jag tror att Awakening Europe kommer ge oss svenskar en ny start i vår tro. Awakening Europe kommer ge oss svenska kristna pepp och inspiration att sprida Guds rike här i Sverige. Det är inte Awakening Europes uppgift. Det är vi kristina i Sverige. Det är vi som har uppgiften, med GUDS HJÄLP, att nå människor i vårt land. Det spelar ingen roll från vilket kristet sammanhang man kommer ifrån. Pingst, EFK, Svenska kyrkan, spelar det roll? Nej, det viktigaste är att du tror på Jesus. Tror på evangeliet. Gud vill använda dig. Han vill nå sina barn i Sverige, de barn som ännu inte har fått ett personligt möte med Jesus. Vägen, sanningen och livet. Han som är början och slutet. Han som alltid har funnits. Han som älskar oss villkorlslöst. Han som har gett sitt liv för oss. Både för oss kristna, men också för de som ännu inte har mött honom. Wow. 

 

Så kom på detta evenemang. Det kommer bil grymt. Mycket undervinsning på evangelisation och det profetiska skulle jag tro. Grym lovsång, härlig undervisning, mycket människor. Det kommer bli otroligt najjs. Det kommer folk från hela Europa, till Sverige. Yeah! Todd White (Han är med i The Holy Gohst och andra filmer), Heidi Baker m.fl. kommer. Jeremy Riddle från Bethel Music är en av lovsångsledarna. Det kommer bli minst sagt grymt. Dessutom kostar det endast 120 kr (!!!) och kommer vara på Friends Arena, hur najjs??!! Hoppas vi ses där i oktober!! 

Leva i nuet. Det är något som jag får påminna mig om och om igen. Jag längtar efter att göra det, åka dit, flytta, studera på bibelskola. Det är mycket man kan längta efter - som gör att man glömmer att leva. 

 

Jesus har gett mig löften om framtiden. Han har lovat mig saker som jag fortfarande ber om, men som jag vet att en dag kommer han välsigna mig med det. Det kanske är imorgon, om en månad eller om flera år. Det vet inte jag, och ja, det är jobbigt att inte veta. Speciellt när man har ett kontrollbehov, eller att man längtar så mycket. Men man får påminna sig om och om igen att det är Gud det handlar om, inte mig. Och han kommer aldrig någonsin att bryta sitt löfte. Han är en god fader- en god fader bryter A L D R I G sina löfte, någonsin. Det kan du lita på. 

 

Jesus fick vänta i 30 år. 

Abraham i 40 år. 

Maria i 13 år. 

 

Maria fick ett löfte, hon skulle föda Guds son. Hon var inte gift, hon var oskuld och ung. Kan du tänka dig utfrysningen från omgivningen? Det var en synd att vänta barn innan man hade gift sig. Och hon visste inte ens till en början att det var Guds son. Hon hade mött en ängel, men liksom vi var hon människa. Hade hon sett i syne? Var det verkligen sant? Hon väntade - och ja hon var med barn. Men hon fick vänta ytterligare 30 år innan hon visste till säkerhet att det verkligen var Guds son. 

 

Usch, vilken väntan! Men hon gjorde det, och wow. Vilken välsignelse det måste ha varit! 

 

I stället för att längta tills du är 25 år på att Guds löfte ska uppfyllas, lev i nuet. Njut av att det är en process. Njut att du är där du är. Och försök inte vara någon annan. Gud vill använda dig där du är, och han vill använda dig precis som du är. Glöm aldrig det. Allt har sin tid, och det du väntar kommer en dag att komma. Men innan dess, lev där du är. Det är en konst, men en konst man kan träna sig i. 

Du är inte din kallelse. Du är inte din ministry. 

 

Många fastnar i sin kallelse. Många fastnar i att vara missionären i Afrika, eller evangelisten som är ute på fredagkvällar. Men detta är inte du. Låt dig inte hamna i fack. För du är inte din kallelse. Din identitet är inte din kallelse. Den ingår i din identitet, ja, men det är inte din identitet. Plötsligt kan du inte fara till Afrika och missionera, eller plötsligt så blir det svårt att profetera. Vad är du då om det har varit hela ditt liv och din kallelse har hängt på det? 

 

Jag har drömmar. Jag har planer. Jag har längtan efter saker. Jag har en kallelse, en kallelse som Gud har lagt ned i mig. Och jag tror att han har lagt ned en kallelse som jag kommer ägna mig åt, och som jag kommer identifiera mig med. Minst två har profeterat över mig som har bekräftat det jag längtar efter och det är något som jag tror Gud har kallat mig till att göra. 

 

Men först och främst är jag kallad att vara hans dotter. Det är vi alla kallade till. Du kan inte tjäna Guds rike utan att förstå att du är hans barn, och han älskar dig så mycket. Du är kallad att leva ett liv med honom, att ha en relation med honom. Han är din pappa och du är hans barn. Säg ja eller nej. Du väljer, men han kommer alltid att älska dig. Alltid. 

 

Många tror också att kallelse handlar om att missionär i Afrika eller göra crazy saker. Men du är kallad till där du är. Du är kallad till din skola, ditt arbete. Den plats och situation du är i just nu. Och när du känner att Gud kanske har lagt ned något speciellt på ditt hjärta. Det kanske är evangelisation, ett land eller en stad, det kanske är att vara ungdomspastor eller något helt annat. Be över det, när det känns bra kan du prata med någon om det så kan ni be tillsammans. Kallelse kan också ändras med åren. Bara för att du upplever att du ska vara lovsångsledare, så behöver inte det vara på livstid, om du inte vill det. 

 

Och när du får din kallelse - VÄNTA INTE. Vänta inte till du är 25 år, för då kommer du alltid skjuta fram det. Jag har många gånger tryckt ned mig på grund av min ålder. "Du är för ung", eller "Nej, jag kan ju inte undervisa, jag är ju bara 17... Jag väntar tills jag är i alla fall 23". Men hallå, om det är din kallelse skulle han ju inte lägga ned den i dig om du inte skulle klara av det?! Vänta inte, JUST DO IT. Läskigt, jag vet:----)) Men, det är värt. Lovar. 

 

Men kom ihåg. Du är inte din kallelse. Du har din identitet i Kristus, han älskar dig och du är hans barn. Det är den enda kallelsen som är betydelsefull, det andra är bara pricket över i:et.

Många kristna väntar på väckelsen. Gud, när kommer den? Var är du? Varför händer inget med det svenska folket?

 

Bra frågor, jag undrar ibland också. Men det slog mig, vi kommer inte komma oss närmre väckelse än den väckelsen det är IDAG. Det är väckelse IDAG. Visst, imorgon kanske det blir fler som blir kristna, men det är väckelse nu. Idag, folk blir kristna. Gud berör. Vi tror på en levande Gud, han är verksam. Amen! 

 

Men visst, vi vill se en våg med Jesu eld i Sverige. Det längtar många efter. Få se Jesus beröra människors hjärtan, få be för sjuka och de blir friska. Men jag tror att de svenska kristna måste resa sig upp innan det blir väckelse. Det skulle aldrig bli väckelse under aposlarnas tid om inte de predikade evangeliet. Människor hade aldrig blivit helade om de inte bad för dem. Folk hade alrig blivit berörda av Gud om de inte hade fått chansen. Alla människor kommer få en möjlighet att få en relation med Jesus. I vissa situationer löser det han själv, genom att kanske lägga ned en längtan eller drömmar hos personen. Men många gånger använder han oss, vi kristna, för att nå de som behöver hans kärlek som mest. 

 

Väckelsen - den är idag. Imorgon ser det kanske annorlunda ut. Men i stället för att längta, längta och längta efter väckelsen, då tusentals svenskar blir kristna, titta ut. Vad behövs? Be och fråga Gud. Vad vill han? Vad vill vi? Bön är nyckeln för väckelse, det är jag helt övertygad om. Men vi kan inte heller tro att det sker av sig själv. Vi måste göra oss tillängliga, så Jesus kan använda oss. Precis som apostlarna gjorde på deras tid. 

 

Det är mycket snack, men lite verkstad. Hörni, vi gör detta tillsammans! Och tillsammans med han som är universums skapare!! Han har koll, och ja, det kommer en väckelse i Sverige, en väckelse då Jesu eld faller över människor och vi kommer få se fler och fler helade. Men det kommer också krävas uppoffringar, något man får räkna med.

 

 

Detta är T E M A T för UngdomsOas Norr 2016! Det är så spännande! Gud fixar! Vi har fått lokaler, en jättefin kyrka med perfekta lokaler för ett ungdomsläger! Vi har riktigt bra talare (de berättar jag inte om än, men det är najjjjs), grymma seminarium. Vi har en otroligt stor Gud och jag hade inte alls vågat drömma om detta! Wow.

 

Lägret kommer handla om Den Helige Anden, utrustning (andens gåvor och frukter) och kallelse. Det är ganska många läger och konferenser som just handlar om detta, men jag tror att det verkligen behövs, speciellt hos ungdomar. Ungdomar måste få veta att Gud har en plan för de, att Gud har placerat gåvor i deras liv. Inte för att vi har förtjänat de, utan för att han älskar oss.

 

Det är nog därför att jag inte hinner/orkar uppdatera bloggen. Jag har ganska många bollar i luften just nu, plus är det slutet på terminen och jag går tvåan = rätt så mycket plugg. Så det är mycket som händer, fattar ibland inte hur jag orkar? Tack Jesus för nåd och styrka. Haha. Yes, mycket händer i mitt liv, men jag har egentligen inte förtjänat det. Det enda jag vill är att leva för Gud, 24/7. För en del av er kanske det låter konstigt. Men jag älskar det. Det är en så otroligt frihet, och ett spännande liv. Jag har upplevt, mycket på slutet, att Gud håller fram saker och säger "här, du får det, take it or leave it". Ingen värdering i det. Jag har gjort mig tillänglig, och det vet han. Han ger mig möjligheter och det är mitt val att ta de eller inte. Han dömer mig inte, han älskar mig inte mer eller mindre. Han ger mig bara möjligheter.

 

Ja, jag har sagt nej till en del av de möjligheterna. För ett tag sedan satt jag på flyget med en kvinna som grät bredvid mig. Jag ville säga något, och jag fick ett tilltal från Gud (nästan helt övertygad om det i alla fall), men jag vågade inte. Och vet du hur befriande det var att få tänka så? Jag fixar det inte, jag vågar inte. Ingen större fara, Jesus är så stor att han kan skicka någon annan. Om jag hade gjort det kanske jag hade befunnit mig i ett fint samtal, eller få se Gud beröra henne. Troligtvis. Men just då vågade jag inte, (jag satt i säkert 30 min och sa till mig själv: just do it.) 

 

Men jag har sagt ja också, till många möjligheter och många gåvor Jesus har gett mig. Jag har sagt ja till mycket, delt UngdomsOas, men också annat. Och ja, det har varit tufft, riktigt tufft. Men såååå värt. Så värt. 

 

Allt har sin tid. Glöm inte det. Jesus älskar inte dig mer för att du gör mer för hans rike. Han älskar dig inte mindre om du inte vågar. Om jag kan, då kan du också. 

 

Och såklart, glöm inte att komma till Umeå den 13-16 juli. DETTA KOMMER BLI GRYMT!

Alla är vi med om olika prövningar, olika svårigheter. Alla har olika svagheter. Men det som är så grymt med Jesus är att han vänder det. Det som är så sårigt, svagt och skört kan han vända till något vackert. Det kanske handlar om din relation till din fru eller man, eller till en kompis. Det kanske handlar om din relation till Jesus. Det kanske handlar om någon synd. Eller en längtan du har i ditt liv. 

 

Det kan handla om vad som helst. 

 

När vi vågar berätta för Gud, lägga kortern på borden, då kan han börja arbeta. Påbörja något som kommer bli otroligt vackert. Det som du kämpar med i ditt liv, det kan Jesus vända till något fantastiskt. Vet du varför? För han älskar dig villkorslöst. Han vill kämpa för ditt liv, eller han vill inte bara - han gör det. Han knackar på din dörr varje dag, söker ditt ansikte. Men han är a gentleman. Vilket betyder att han inte tränger sig på. Han knackar, men det är ditt val att öppna eller inte. 

 

Det är ditt val att om du vill ha hjälp eller inte. Ditt val om du vill att Gud ska vända din vinter till vår. 

 

 

Bitter/Sweet - Amanda Cook (Bethel Music)

 

You make all things new, You

You make all things new, You 

CHORUS

You turn the bitter into sweet

The bitter into sweet

The bitter into sweet

You turn the winter into spring

The winter into spring

The winter into spring

Något jag älskar är när kyrkor samarbetar. Jag tycker det är så otroligt viktigt. Jag har varit på en del ekumeniska (ekumenik = samarbete mellan kyrkor, enhet) läger och konferenser, och det blir så otroligt kraftfullt. Atmosfären liksom. Jag känner faktiskt Jesu närvaro närmare, jag blir mer berörd. Jag vet inte ritkigt varför, men det är något speciellt. 

 

Tyvärr är det många kyrkor som inte vill samarbeta. Som bara ser hinder med att jobba tillsammans, jobba som Kristi kropp på jorden. Jag har snackat med en ungdomsledare, och hon såg liksom bara hinder. Vi undervisar inte lika, vi har inte samma teologi. Vi har olika uttryck. Men något de glömmer är att vi kan se vår gemensamma nämnare, vilket är Jesus. Varför ska något annat hindra oss från att vara Kristi kropp på jorden, eftersom de flesta kristna vill se väckelse i Sverige, de flesta vill att folk ska bli frälsta och få del av Jesu kärlek. Det är väl ändå det kyrkan i Sverige vill förmedla? (Inte alla tyvärr, men många) Jesu kärlek är det viktigaste. Evangeliet om hans död och uppståndelse är det viktigaste. Varför ska vi låta lite teologiska grejer stå i vägen? 

 

Jag är så ledsen över det som händer i min stad. Kristna ledare vill inte jobba tillsammans. Folk vill inte samarbeta, för de ser bara hinder. Jag är bara en ung tjej, och folk har förtroende för kristna ledare, pastorer och andra. Men de vill inte, de bortförklarar sig. Jag kanske har missuppfattat de, men då kanske de kan vara lite tydligare att de faktsikt vill ha ekumenik. För det verkar verkligen inte som så. Ekumeniken bara faller. För varje år tar man bort en ekumeniskt grej. Det fanns ekumeniska ungdomsmöten i min stad varje termin, nu är det bara en brännbollsturnering en gång om året. Jesusmanifestationen har lagts ned. Man börjar ha ungdomsmöten en gång i månaden, men det är inte bara en försmling som har det. Minst tre. Tänk om man kunde ha de tillsammans. Wow. Fatta hur många ungdomar man kunde samla?! Hur många som skulle kunna börja känna Jesus?! Hur mycket tro som skulle växa?!
Men folk ser bara hinder. 

 

Tänk om vi kan se en annan grej i stället, som täcker över allt annat. Tänk om vi kan börja se möjligheter. Att utmana ungdomar att träffa folk utanför deras lilla kompiskrets. Man behöver faktiskt inte behöva bli bästis med alla. Eller utmana ungdomar att se olika uttryck, höra olika teologer, olika predikanter. Det kommer inte skrämma folk. Tvärtom, det kommer berika deras tro. De kommer växa i tro, eftersom de kommer att märka att det faktiskt finns fler som tror på samma Gud. Som delar samma tro. Men har ett helt annant uttryck. 

 

Det står flera gånger i Bibeln om ekumenik. Eller egentligen så finns inte riktigt ordet "ekumenik" i Bibeln. För där är det självklart. Vi ska vara Jesu kropp på jorden. Det är det vi är kallade till. Visserligen fanns det församlingar, som Paulus skriver om i hans brev, som var splittrade pga olika "teologier". Men det ska inte hindra oss. 

 

Johannes 17:18-23

 

Jesus påpekar att vi ska vara ett flera gånger. Det är alltså inte bara Paulus som skriver om det. Jesus säger det. Och vi ska väl ta vara på det? Något som är intressant är att folk kommer att se att vi är älskade av Fadern på samma sätt som han älskade Jesus. Folk kommer att se att vi är Jesu lärjungar. 

 

Något som är sååå viktigt är att det är inte vi som ska få det att funka. Det är Jesus som vi har som gemensam nämnare. Det kommer inte att gå att tänka på samma sätt för Gud har skapat oss olika. Och vi gillar olika, kommer alltid vara så. Det kommer alltid finnas olika samfund, och jag tycker inte det är fel. Men låt inte det bli ett hinder. Låt det bli något fantastiskt, något som kan ge möjligheter. 

 

Amen på det. 

Hej!

Ursäkta för pausen som jag tog... Det har varit mycket på gång i mitt liv. I skolan, men även andra saker, men positiva! Ska hålla på det lite längre, kan berätta om det senare! 

 

Något som är otroligt najjs är när man märker att Jesus har något stort på gång, det känner jag just nu i mitt liv. Livet har väl gått upp och ned, som det gör, och ibland känns det bara som att det rullar på, inget händer liksom. Men nu händer det verkligen saker, saker jag har bett och längtat efter, och det är så häftigt att se hur Jesus leder en! Wow! Allt klickar så bra i mitt liv, och kanske i andra liv också. Man märker att Jesus har kontroll över ALLT. För mig är det bara att följa efter, ibland är det en process. Ibland kan det kännas som en lång tunnel, man vet liksom inte vad man gör. Men då får man lita på att Gud har stenkontroll och att han håller på att förbereda dig inför framtiden. Det har jag i alla fall märkt nu. 

 

Ett exempel är att jag har hängt på många olika kyrkor, byggt kontakter med många. Folk från Pingst, EFK, Efs mfl. Och nu märker jag varför, Gud hade en plan där. Som sagt, kommer berätta mer om detta senare, för just nu är det bara i startskottet. 

 

Men ni kan ju tänka på det, vad håller Jesus att göra i ditt liv? Går du igenom en process för att du ska lära dig något och förbereder dig? Och i så fall, tar du tag i det du lär dig? Eller gör Jesus något annat i ditt liv? 

Något man faktiskt kan reflerktera över, jag brukar komma på saker som Jesus faktiskt gör utan att jag märker det:) 

 

Bless!

Jag finner inga ord. Ord att beskriva det mörkret som faller över världen för varenda sekund. Mörkret som bara är mörkt, kolsvart. Finner inga ord. Skrämmande? Sorgligt? Maktlöst? Det går som inte att sätta ord på, allt bara skakar. Tittar du åt ena hållet ser du krig och människor döda. Vänder du till andra sidan ser du tusentals flyktingar på flykt. Tittar du andra hållet sker det terrorisattentat. Andra hållet ser du en man med svärd som dödar på en skola, i Sverige. Vårt trygga Sverige. Vad händer? Vad händer med världen som en gång i tiden var trygg? Tanken slår de flesta. 

 

Men samtidigt, mitt i mörkret, mitt i allt hopplösa, känner jag frid i hjärtat. Kungarnas Kung, Jesus, har full kontroll. Han är Gud, den allsmäktige, han vet vad han gör. Och du behöver inte vara rädd. Det är svårt att inte ha rädslor, det är mänskligt. Men försök att inte skrämmas av denna värld. För Jesus har redan övervunnit den. Satan är besegrad, men han är inte död. Dock vet han att hans tid är kort, därför har han panik och gör allt vad han kan för att hindra så många som möjligt att komma till ljuset, till det eviga livet, livet i Jesus. Men inget, jag repeterar INGET kan hindra Gud. Inte ens fienden. Därför kan vi vara fria! Om du har Jesus, då är du fri! Om du inte har tagit emot honom, våga ta steget! Livet med Jesus är underbart. Jag ångrar inte en sekund. Visst är det svårt, mycket svårt ibland. Men det är så värt! Kom ihåg att inte vara rädd! 

 

Hur ska vi egentligen möta det mörker vi lever i? Idag är det rädslor och mörker som driver oss. Rädslor för krig, men också för att inte vara accepterad. Rädslan för att möta blickar. Rädslan för att vara oälskad. Det är så otroligt sorgligt att vårt samhälle är byggt på dessa rädslor, för vi är inte skapade att ha dessa rädslor. Vi är skapade att leva i en kärleksfull relation med våra medmänniskor och sig själv. 

 

Vi är inte längre slavar under synden och rädslor, utan vi är Guds barn. Det är otroligt viktigt att komma ihåg. Jag har länge kännt att jag behöver inte bry mig om vad andra tycker. För det enda som jag bryr mig om är Jesus, och jag vet att Jesus älskar mig precis som den jag är. Spelar ingen roll om jag är skitig i håret eller har en ful tröja. Spelar ingen roll och jag är festklädd. Han älskar mig precis som den jag är. Detta har gjort att jag kan älska mig själv och acceptera detta. För Gud har skapat mig till precis den jag är, då behöver jag inte gå runt och skämmas. 

 

Det är detta folk runt om behöver höra. Kärlek. Att de är älskade. Precis som de är. När jag som älskar Jesus börjar älska andra kommer det hända otroligt mäktiga saker. Plötsligt visar jag på Jesus. För vad gjorde egentligen Jesus här på jorden? Han kom inte för att döma världen, han kom för att älska människor. Han åt med syndare, han gjorde sjuka till friska, han gav av sin oändliga kärlek. Mest av allt dog han på korset i stället för att vi ska dö. Hur stor är inte den kärleken?! 

 

När vi snackar med människor behöver inte inte diskutera abort eller homosexualitet. Nej, vi ska älska. Älska människor. Det är ju faktiskt inte vi människor som ska förändra andra, det är Jesus. Det vi ska göra, det är att älska våra medmänniskor, resten fixar Jesus. 

 

Så vad är det bästa vapnet mot mörkret här i världen? Kärlek. Kärlek. 

Något som jag tror är otroligt viktigt är att ha en kristen gemenskap. Kanske det är kyrkan, en bönegrupp eller en kristen skolgrupp. Om man ska våga stå upp för sin tro och våga sprida Jesu kärlek tror jag att det är livsviktigt att ha en gemenskap. Att inte vara ensam. Jag tror till och med att om man ska ha en sund tro och överleva denna värld i sin tro, så måste man ha en gemenskap. Vi är inte gjorda att bära på vår tro själv. Gud har skapat oss till sin avbild. Och Gud är tre personer. Fadern, Sonen och Den Helige Anden. När Gud handlar handlar han inte bara som "Gud". Utan han är alla tre personer samtidigt. Gud skulle inte kunna skapa jorden utan dessa tre. Den helige anden har en del egenskaper, som inte sonen kunde ha. Den Helige Anden är Gud på jorden, fast inte fysiskt. Alla tre personer är en person liksom. Svårt I know.

 

The point är att de kan inte göra något om de inte är tre. Gud är i gemenskap hela tiden. Eftersom vi är hans avbild, så är vi skapade för att vara i gemenskap. I gemenskap med Herren, men också med andra kristna. Varför? Jo, för man behöver bolla tankar, be för varandra och dela vardag. 

 

I mitt liv har förbönen haft en otroligt viktig roll i mitt liv. Att få förbön för olika saker. Denna förbön får jag ibland på gudstjänster, men för det mesta får jag den på små bönegrupper som vi har i församlingen. Varannan tisdag är det hemgrupp hos mig som mina föräldrar leder. Det fokuseras mycket på förbönen, och det är så skönt. Ibland kan jag längta, för att få den där bönen. Att andra lägger händerna på mig och ber. En frid kommer plötsligt, som man sällan känner. 

 

Dessutom tror jag att det är otroligt viktigt att ha en kristen gemenskap i denna tid. Det är många som har fördomar om kristna, många kristna i andra delar i världen blir förföljda av sin tro, en del blir avrättade till och med. Men många av de har en kristen gemenskap och delar tro. Lovsjunger och ber tillsammans, pratar om Bibeln och får undervisning. Jag tror detta är jätteviktigt för att överleva i sin tro. Förr eller senare kommer folk att ifrågasätta dig och din tro. För i många ögon så är det "fel" att vara kristen. Men om du har blivit stärkt i en kristen gemenskap, så kommer det är gå bra. Även om du inte har några svar. 

 

Hos den kristna gemenskapen laddar jag batterierna, får styrka och inspiration så jag kan fortsätta att sprida Jesu kärlek i min vardag! Att lovsjunga med andra, bara det gör att man växer i tro. 

Jag tipsar dig verkligen att söka upp en kristen gemenskap! Jag tror att du kommer lära dig otroligt mycket. Men mest av allt kommer din tro och förtröstan på Jesus att växa!

I'm faithful, I'm faithful, always good, always good.

Så går den lovsången som jag lyssnar på just nu. Troligtvis en spontan lovsång. 

Dessa ord är så otroligt fridfulla. Jag är trofast. Jag är alltid god. Jag tycker det är otroligt skönt att höra den rösten i vardagen. När allt känns som det rasar ihop.

 

Gud har allt under kontroll. Jesus ser dina oroade tankar. Men han har ALLT under kontroll. Hur najjs är det inte det?! Jag tycker det är otroligt skönt när man tänker på det, att även om allt bara rasar samman. När jag inte har någon alls kontroll. När allt bara glider ur mina händer, även DÅ har Jesus kontroll över allt det. Tack Jesus! När jag inte räcker till så är Jesus där, wow! 

 

Det är därför jag tycker det är så viktigt att bygga sitt liv på Jesus. Om man bygger sitt liv på kläder, mode, politik, musik eller whatever så kommer det förmodligen att rasa när livet raser. Det är inte riktigt en stadig grund. Men det är det som är det fantastiska med Jesus. När allt rasar i sitt liv, så står man redan på en stadig grund om man har Jesus i sitt liv. Den personlig relationen till Jesus tror jag är jätteviktig. För han vill hjälpa oss, han vill leda oss, han vill vara vår säkra klippa. 

 

Klippan i denna text är Jesus. Det är ganska klart, texten är inte så oklar. Jesus är tydlig med att de som bygger sitt liv på Jesus klarar stormen. 

 

Nu säger jag inte att vi inte kommer att gå igenom stormar, för det kommer alla göra. Oavsett om man har Jesus i sitt liv eller inte. Och det är inte det att man får det lättare om man har Jesus eller inte. Men mitt i stormen, kan jag iallafall, känna en frid som jag inte alls skulle ha känt om jag inte hade Jesus. Jag kan le, jag kan skratta även om det är hur jobbigt som helst. Jag orkar leva, även när det är jobbigt och kämpigt. Det är inte för att jag är en superperson, utan det är för att jag har Jesus i mitt liv som ger mig styrkan och glädjen. Wow, tack Jesus!!

 

Nu på sistone har jag sett en del predikningar, och alla handlar om samma grej. Och det visste jag inte när jag valde att titta på predikningarna. Men de handlade om att våga drömma stort. Att våga ropa ut till Gud om sina drömmar. 

 

Jag har många drömmar och visioner om mitt liv. Jag vill gå på den bibelskolan, göra det, studera det, jobba med det osv. Så många drömmar och jag kan inte vääänta att få se de bli uppfyllda! Det jag inte riktigt har vågat alltid är att säga drömmarna till Jesus. Inte för att jag skäms, utan för att de är stora, nästan för stora. Men Jesus vill ju att vi ska säga vad vi har för drömmar! 

 

Jag menar, en förälder frågar vad sitt barn vill ha i present. Och föräldern vill ge sitt barn något som barnet uppskattar och kommer bli glad över. Samma sak är det med Jesus. Han frågar oss, vad vill du ha? Vad kan jag ge dig? Han bara längtar att få ge dig ett bönesvar! 

 

När vi ber om saker så förhärligas Fadern. För då får vi saker som vi egentligen inte kunde ha gjort på egen hand. Men eftersom vi har Gud med oss så KAN vi göra det, för inget är för stort för Gud. 

Jesus vill höra din önskan! Ibland, eller ganska ofta, så kan vi be hela tiden "Ske din vilja, Herre!" Men Jesus frågar vad DU vill ha. Visst kan vi be att det ska ske i Guds vilja, det ber jag varje gång. Men någonstans kanske man ska våga be om något mer specifikt. Våga be om svåra, stora saker! Våga drömma stort! Det värsta som händer är att han säger nej. Men det är för att han har ett störra JA!

Jesus vill att fadern ska förhärligas, våga därför drömma stort! (Joh 14:13-14)

 

I matteus 6:7-8 står det Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.


Detta betyder att vi inte ska be om saker om och om igen. 

Men i Matt 7:7 står det Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. 

--> Detta säger ju emot varandra! 

Sorry, det gör de inte. (Alltså, jag ryyyyser varje gång jag tänker på detta.) Matt 6 handlar om att vi inte ska be om det vi BEHÖVER om och om igen för att Gud vet redan vad vi behöver. Det är samma sak som föräldrar. De vet att sitt barn behöver kläder, mat och vatten för dagen. Gud vet om det. 

Men Matt 7 handlar om våga DRÖMMAR. Vi kan be om våra drömmar om och om igen. Be, sök och bulta så mycket du vill! 

 

Men ibland kan det ta lång tid innan man får bönesvar. Jag har många visioner som jag vet att Jesus har lagt ned i mig. Och det är svårt att ha alla drömmar, men det enda jag kan göra är att vänta och be. Vänta tills tiden är inne. Mer än så kan jag inte göra, tyvärr! 

 

Religion dödar drömmar, men relationen till Jesus stärker drömmar! Det har jag verkligen märkt i mitt liv! 

Jag kan inte vänta tills jag får mina drömmar i uppfyllelse, men Gud har ALLT i sin kontroll, så är det! 

Så våga dröm stort, och våga be om dina drömmar!