Att höra Guds röst är något som många kämpar med. Vad vill Gud i denna situation? Är detta Gud, eller är det bara mina egna tankar? Ni vet den eviga konflikten "Jesus om detta är du ..." eller "Är detta du, Gud?". Det är som att hjärna ibland slits itu av tankar och funderingar och frågor och ... ja allt. Ni kan säkert relatera till detta. 

 

Jag har växt otroligt mycket i det profetiska de sista åren. Jag får ganska ofta tilltal när jag ber för människor, och nu har det bivit naturligt i min bön att fråga Gud och lyssna in honom. Och det blir också naturligt att han talar. Han gör det rätt ofta. Men så enkelt har det inte alls varit hur länge som helst. 

 

Att höra Guds röst är som att lära sig ett nytt språk. Det är inte bara att gå från att inte höra honom till att höra hans röst så klart som vi hör varandras röster. Nej - det är ett språk. Och det är individuellt. Han talar på så olika sätt. Han kan tala på ett vis till en person, men på ett helt annat vis till en annan person. Till mig talar han ofta genom bilder (jag ser en bild framför mig helt enkelt. Kan också vara en scen som utspelar sig.) Jag får också ofta tankar och ord när jag ber för människor. Eller bibelord. Det kan vara så olika. 

 

Självklart lever jag fortfarande med tankarna "är detta från Gud eller inte?" Men för att ta reda på om det är från Gud är att våga ta steget. Våga gå på vatten. Våga ta ett steg i tro. Om det inte håller drar Jesus upp dig. Men när vi får vara barn och öva på att lyssna till Pappa Guds röst kommer vi att lära känna igen hans röst. Det bästa av allt är att det finns i vår natur att höra på hans röst. Jesus säger i Johannes 10:1-4 Jag säger er sanningen: Den som inte går in i fårfållan genom porten utan tar sig in från annat håll, han är en tjuv och en rövare. Men den som går in genom porten är fårens herde. För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem. När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst. Det finns alltså i vår natur att höra Guds röst. Vi är ju Guds avbild, varför skulle det då vara konstigt att höra hans röst? 

 

Mitt tips till dig är att testa, öva och be över det. Om du ber för någon, fråga om du får profetera över den personen. Om det känns för läskigt, testa att bara sitta i kyrkbänken (eller varför inte bara på ett café?) och fråga Gud vad han säger om några personer. Du behöver inte gå fram till personen, testa bara och fråga Gud. Men när vi praktiserar det så lär vi oss. Till slut kommer det blir mindre kämpigt. Tanken om det är från Gud eller inte kommer alltid finnas kvar. Det vi lär oss är att vi kan lita på Gud, och våga gå i tro trots att vi inte vet om det är Han eller inte. Och ja - det är läskigt till en början. Jag brukar tycka fortfarande att det är läskigt ibland, men jag har märkt att Gud håller. Oftast är det sant det är delar med en person. Oftast är det från Gud. Och om det inte är det så får man rycka upp sig och inte drunkna i nya rädslor, utan bara dyka in i Jesu kärlek och titta upp när hans kärlek har övervunnit allt. Han vill upprätta dig. Han älskar att du vill. Han älskar när du vill höra till hans röst. 

Och glöm inte heller att vi kommer aldrig bli fullkomliga under livet på jorden. Aldrig. Hela livet får man öva till att höra på herdens röst.