Hejhej hörnii!!

Som sagt, något som ligger mig VARMT om hjärtat är lovsång. Vad är egentligen lovsång? Hur lovsjunger man? Hur är det att leda lovsång? HUR leder man egentligen lovsång? Finns så många frågor. Ska försöka besvara på några av de. 

 

För mig är lovsång att upphöja, prisa och tillbe Jesus. Hur man gör det är mycket olika. Om man kollar på Bethel Church så uppmuntrar de väldigt mycket att lovsjunga på sitt eget sätt. På nästan alla youtube-klipp ser man folk som målar, sjunger, dansar, mm. Jag tycker det är så häftigt med den friheten. Att lovsången faktiskt inte behöver uttryckas genom en melodi och musik. Nej, lovsång är så mycket större än det. Jag tror att lovsång är en livsstil. "Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig" - så går en psalm. Jag tycker det är väldigt fint, och något jag strävar efter. Att göra mitt liv till en lovsång till Jesus. På vilket sätt man gör det till Jesus, får du fråga honom. För det är olika för alla människor och sanningen är att jag inte riktigt vet. Men jag vill göra mitt liv till en lovsång till honom. Allt i mitt liv gör jag för honom. Inte för att jag måste, utan för att jag vill. 

 

Om man går tillbaka till den lovsången vi är vana vid, musik-lovsången. Hur är det att leda lovsång? Vad ska man tänka på? 

 

Jag har inte lett lovsång jättelänge. Och jag vill verkligen växa i den gåvan för jag tror jag har den gåvan och jag tror Jesus uppmanar mig att leda lovsång. Men i alla fall så har jag lett lite lovsång, jag har hört undervisning från Bethel om lovsång, jag har tittat på video-klipp. Ja, man lär sig på många olika sätt. 

 

Det jag tycker är viktigt när man leder lovsång är att lovsångsteamet vet vad de håller på med. Ställ dig frågan innan du går upp på scen "vem gör jag detta för?" Är det för dig själv, eller för Jesus? 

 

Jag tror det är alldeles för många "lovsångsledare" som inte vet vad de håller på med. De har väl klivit upp på scen för att det inte är någon annan som gör det och man måste ju ha lovsång under en gudstjänst. Men egentligen står man bara där och spelar. Hur ska en ledare kunna leda om de inte vet vad de håller på med? Hur ska en ledare kunna leda om de inte själv har blivit ledd? 

 

Något annat jag tycker är viktigt är att lyssna in Gud. Vad vill Gud säga just nu? Vad vill han hela, vad vill han göra? (detta är också viktigt att göra innan en gudstjänst) Såklart kan man leda lovsång, genom att köra låt efter låt efter låt. Men det blir otroligt mycket kraftfullare om man lyssnar in på Gud och använder det profetiska. Den spontana lovsången kallas det ibland. Att man helt enkelt sjunger ut det som man tror Jesus har lagt på ens hjärta. Det kan förändra SÅ mycket!

 

Att lyssna in församlingen är också viktigt. När jag ledde lovsång under en ungdomsgudstjänst visste inte ungdomarna riktigt vad lovsång var. Och det är ganska svårt att leda lovsång under den förutsättningen. Men jag förklarade vad lovsångerna handlade om och försökte få in någon spontan lovsång och låta anden leda. Jag brukar uppmuntra församlingen att sjunga med sina egna ord. Ibland räcker inte texten till. Men det var svårt under denna förutsättning. Att titta på församlingen, vad händer? Håller de på somna? Vill de fortsätta? Osv. 

 

När man leder lovsång måste man vara förberedd att få motstånd på olika sätt. Lovsång skakar andevärlden otroligt mycket, det är därför det är så viktigt att ha det. När jag har lett lovsång har det varit kämpigt. Jag har inte litat på min röst, jag har tryckt ned mig, det har kännts trögt under lovsången. Ja, kämpigt. Men det är så värt! Dessutom så har vi Jesus på vår sida, han har redan övervunnit världen! Så var ej rädd! 

 

Något annat som är viktigt under lovsång är att man har stämda gitarrer, någorlunda duktiga musiker (så att de vet vad de gör osv). Det behöver ABSOLUT inte vara hur bra musiker som helst. Det är till och med bra om alla inte sjunger som en idol-stjärna, för hur ska församlingen våga sjunge med då? Det är också viktigt med en passande tonart för både kvinnor och män! Så tänk på det innan showtime! 

 

Ja, det är lite tips från mig om lovsång. Jesus loves worship!! Jenn och Brian Johnson har bra undervisning som finns på youtube! Finns såklart mer undervisninge! 

Ha det braa!!

Jag har glömt att berätta om konfalägret jag var ledare på i juni! Jag lärde mig otroligt mycket, både att vara ledare men också hur man tänker i tron, på vilket sätt tar konfirmanderna till sig undervisningen på det bästa sättet? De flesta konfirmanderna började på noll. Noll. De visste inget alls om vad Jesus gjorde, vad tron innebär osv. Eller de visste väl det som de hade lärt sig på skolan, men det är ju inget att jämföra... Så det var otroligt nyttigt för migg att få utmana mig att prata på deras sätt, tänka på deras sätt. Vi som ledare var tvungna att möta de vart DE vad. Inte använda konstiga uttryck eller be i tungotal. 

Men jag fick inte göra jättemycket, för jag var bara en "ledarrekryt". Så jag tog mig uppgifter. Jag ledde en andakt en gång, det var otroligt kul! Wow, där hör jag hemma! Snackade om att våga vara ärlig med Gud. Våga vara arg på honom, våga glädja sig med honom. Tror att det är mycket viktigt för ungdomar att förstå att när man är i Guds närvaro måste man inte vara fin och prektig. Nej, han älskar oss för de vi är. Och han VILL att vi ska vara ärlig med honom. 

 

Egentligen hade jag tänkt att prata om något helt annat. Men sedan tänkte jag att jag i alla fall ska lyssna in Gud och fråga vad han tycker. Bläddrade i anteckningarna, och då var det den här ärligheten som fastnade. Så det blev något helt annat, men det var bra! 

 

Sedan ledde jag lovsång en gång, och där hör jag också hemma! mmm, love it! 

 

När vi planerade innan lägret så var det två saker som jag sa att jag ville vara med på och bidra på passen. Det var bön och Den Helige Anden. På bönen fick jag i alla fall vara med och bidra! Det var så himla kul att berätta om hur jag ber, på vilket sätt, när, osv. De har så många frågor! Och att berätta att Jesus kan tala till en, det som kallas det profetiska, och att han faktiskt har talat till mig. Det är så häftigt! Deras ögon var stora! Wow! 

 

Innan lägret var jag ganska orolig att jag inte skulle trivas i ledarteamet. Jag älskar att prata om det profetsika, nådegåvor, lovsång, det som kallas för det karismatiska. (Jag brukar inte vilja använda det ordet, för det splittrar mer än att föra samman. Det finns så många fördomar om kraismatiker och om det karismatiska. Många vill inte ens ha med det att göra. Men jag tycker det är obibliskt att inte vara karismatisk. Jag menar, vad hade lärjungarna gjort utan DHA? Jesus bad för sjuka, de blev friska. Jesus kastade ut demoner. MÄnniskor blev befriade. Allt detta är "karismatiskt". Varför vill man inte ha med det att göra? Det förstår jag inte.) Men det finns en del som inte gillar det karismatiska. Och här i Umeå så är man ganska rädd för det. Men prästen älskade också det profetiska, bad i tungotal osv. Så vi kunde snacka om allt det där, även om resten av ledareteamet inte... ja, var i samma båt på den biten. Men det var väldigt välsignat! Förutom det var det ett otroligt bra ledarteam! Vi connectade så bra och hade Jesus i fokus! 

 

Det var massa mer som hände också! Fick tillexempel vara förbedjare några gånger, och jag bara älskar det! Många blev berörda! På slutet var det kö till förbönen, haha tack Jesus! 

 

Ja, det blev ett långt inlägg! Nu ska jag vara med en kompis och bolla lite tankar! Ska bli kul! Ha det himlahimla bra så hörs vi! Blessings! 

Jag var 13 år när denna bloggen startades. Sjukt. Nu är jag 18 år, går tredje året på grymnasiet och läser Musik. Mitt namn är Evelina Holm och jag bor i Umeå. Jag brinner otroligt mycker för Jesus. Att få se hans rike spridas bland Sverige folk, speciellt i ungdomsvärlden. Och det är nog därför jag startade denna blogg för några år sedan.

 

Jag är med i Björkstakyrkan, en EFK-församling. Trivs otroligt bra! Där sitter jag med i styrelsen, och är med och driver evangelisationen i församlingen. Jag är även kontaktperson för Pannkakskyrkan Umeå! Hur kul som helst! Jag sitter även med i styrelsen för Pannkakskyrkan Riks. 

 

Jag brinner mycket för att se Guds rike spridas i Sverige, och att se unga kristna våga prata om Jesus i sin vardag. Jag älskar att prata med människor, allt från Jesus till vilken mat de åt. Att bara se Guds kärlek beröra genom samtal och bön är otroligt uppmuntrande! Förutom evangelisation ligger lovsång mycket varmt om hjärtat. Älskar att leda lovsång, även om jag inte gör det supermycket. Men det är något jag vill växa i. 

 

Så, det är lite om mig! Fråga gärna om du vill! Alltid kul:) 

Ha det välsignat! 

 

Mitt i allt, mitt i det svåra, mörka tiden i våra liv kan det kännas... tomt. Ensamt. Värdelöst. Hemskt. Men mitt i allt detta mörker är det någon som viskar ditt namn. Ditt vackra namn. Inte en dömande viskning, inte den tillrättavisande viskningen. Nej, den kärleksfulla, levande och vackra viskningen. "Jag är här, jag tar inte bort blicken från dig. Jag ser dig hela tiden. När du inte orkar ta dig upp ur sängen, när du tar dig till skolan, när du sitter ensam på rasterna. När du tar dig hem, sitter på bussen och tänker. Jag ser dina tankar som flyger runt i huvudet. Jag ser när du kommer hem till din familj. När du bråkar med dina föräldrar. Jag ser dina rädslor, dina drömmar och visioner. Jag ser när du pluggar, när du borstar tänderna. När du går och lägger dig. Jag ser dig när du gråter. Och jag ser dig inte bara, utan jag gråter med dig. Jag älskar att vara i just din närvaro. Jag vill hjälpa dig att ta dig upp ur detta mörker. Jag är sanningen, vägen och livet. Jag är ljuset. Låt mig hjälpa dig. Inte för att döma dig, inte för att tillrättavisa dig. Utan för att jag älskar dig så mycket att jag vill hjälpa dig. Jag vill ge dig frid, hopp och ljus. Kärlek. Kärlek. Jag älskar dig så mycket, mitt barn. Och ingen, INGEN, kan skilja dig från min kärlek." 

Nu på sistone har jag sett en del predikningar, och alla handlar om samma grej. Och det visste jag inte när jag valde att titta på predikningarna. Men de handlade om att våga drömma stort. Att våga ropa ut till Gud om sina drömmar. 

 

Jag har många drömmar och visioner om mitt liv. Jag vill gå på den bibelskolan, göra det, studera det, jobba med det osv. Så många drömmar och jag kan inte vääänta att få se de bli uppfyllda! Det jag inte riktigt har vågat alltid är att säga drömmarna till Jesus. Inte för att jag skäms, utan för att de är stora, nästan för stora. Men Jesus vill ju att vi ska säga vad vi har för drömmar! 

 

Jag menar, en förälder frågar vad sitt barn vill ha i present. Och föräldern vill ge sitt barn något som barnet uppskattar och kommer bli glad över. Samma sak är det med Jesus. Han frågar oss, vad vill du ha? Vad kan jag ge dig? Han bara längtar att få ge dig ett bönesvar! 

 

När vi ber om saker så förhärligas Fadern. För då får vi saker som vi egentligen inte kunde ha gjort på egen hand. Men eftersom vi har Gud med oss så KAN vi göra det, för inget är för stort för Gud. 

Jesus vill höra din önskan! Ibland, eller ganska ofta, så kan vi be hela tiden "Ske din vilja, Herre!" Men Jesus frågar vad DU vill ha. Visst kan vi be att det ska ske i Guds vilja, det ber jag varje gång. Men någonstans kanske man ska våga be om något mer specifikt. Våga be om svåra, stora saker! Våga drömma stort! Det värsta som händer är att han säger nej. Men det är för att han har ett störra JA!

Jesus vill att fadern ska förhärligas, våga därför drömma stort! (Joh 14:13-14)

 

I matteus 6:7-8 står det Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.


Detta betyder att vi inte ska be om saker om och om igen. 

Men i Matt 7:7 står det Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Bulta, och dörren ska öppnas för er. 

--> Detta säger ju emot varandra! 

Sorry, det gör de inte. (Alltså, jag ryyyyser varje gång jag tänker på detta.) Matt 6 handlar om att vi inte ska be om det vi BEHÖVER om och om igen för att Gud vet redan vad vi behöver. Det är samma sak som föräldrar. De vet att sitt barn behöver kläder, mat och vatten för dagen. Gud vet om det. 

Men Matt 7 handlar om våga DRÖMMAR. Vi kan be om våra drömmar om och om igen. Be, sök och bulta så mycket du vill! 

 

Men ibland kan det ta lång tid innan man får bönesvar. Jag har många visioner som jag vet att Jesus har lagt ned i mig. Och det är svårt att ha alla drömmar, men det enda jag kan göra är att vänta och be. Vänta tills tiden är inne. Mer än så kan jag inte göra, tyvärr! 

 

Religion dödar drömmar, men relationen till Jesus stärker drömmar! Det har jag verkligen märkt i mitt liv! 

Jag kan inte vänta tills jag får mina drömmar i uppfyllelse, men Gud har ALLT i sin kontroll, så är det! 

Så våga dröm stort, och våga be om dina drömmar!