När en dröm blir sann
Nu tänkte jag skriva lite om vad som är på gång i mitt liv.
De som har läst min blogg vet att jag har varit på UngdomsOas i södra Sverige två gånger. UngdomsOas har betytt otroligt mycket. (Ni kan läsa om de lägrena under kategorin läger) Jag har fått växa otroligt mycket i min tro, i mig själv, träffat vänner, lovsjungit, utvecklat mina gåvor, fått grym undervisning, m.m. Det har bara varit SÅ bra!
Nu kommer OAS att hålla sitt NorrOas i Umeå (!!) där jag bor. Det är ett mirakel att det ens kommer hit eftersom att en del kyrkor inte alls vill ha med OAS att göra, fråga mig inte varför. Det har varit en process i flera år, knackat på dörren, och äntligen kommer det vara OAS i Umeå.
I somras visste jag redan att det var planer för NorrOas i Umeå. Jag tänkte en liten tanke kanske jag ska hålla UngdomsOas? Fast sköt bort den ganska fort. Sommarlovet lät frestande, att bara vila och ha det skönt. Om det skulle vara UngdomsOas så fick någon annan dra det. En kvinna frågade mig om jag var på att driva U-oas. Självklart sa jag, även om jag inte riktigt kände det, vilket hon märkte.
Det gick en tid, till höstlovet, och jag var Oktoberfäst som är en ekumenisk ungdomskonferens i Skellefteå. Otroligt, otroligt bra! Jag var där med mina två kompisar B och N, som också är uppvuxna med Oas och har varit på U-oas flera gånger. Så vi började snacka om U-oas i Umeå. Plötsligt lät det så spännande. Tänk att ha det i Umeå, min hemstad?! Att mina kompisar kommer få höra den grymma undervisningen?! Få uppleva det jag har upplevt?! Wow. Efter konferensen kontaktade jag kvinnan som hade frågat mig under sommaren. Hon blev glad. Vips skulle jag på ett möte med Berit Simonsson, som är inspiratör för Oas. Vips var jag med i planeringsgruppen. Vips fick jag bönesvar.
Alltså, Gud. Han är så otroligt bra. Jag har längtat efter detta. UngdomsOas, jag älskar deras koncept. Karismatiskt och väldigt öppna för DHA, samtidigt som det är Svenska Kyrkans traditioner, som jag är uppvuxen med. Bara hur bra som helst. Jag har till och med drömt att kanske få vara ledare under deras läger, eller undervisa, men det skulle jag såklart göra när jag var äldre, minst 23 år. Jag är ju bara 17.
Men Gud hade andra planer. Nu är jag lägerchef för Norra UngdomsOas, vilket jag inte alls hade ens vågat drömma om, men fatta vilket bönesvar. Det har varit ganska tufft i början, att nätverka med folk, och när inte alla säga "ja, wow, så himla bra, jag är på!" på än gång. Men nu är vi två i planeringsgruppen (får dock mycket hjälp av stora planeringsgruppen) och det känns superbra!
Du som bor i Norrland (eller andra delar av Sverige) - boka in den 13-16 juli 2016. Kom till Umeå, detta kommer bli FETT!
Och glöm inte att be. Det behövs mycket bön för detta läger. Ledare, ekumeniken, lokaler och deltagare.
2012 - 2016
Nu, nu har denna blogg fyllt ännu ett år. Jag startade bloggen januari 2012, sjukt. Tänk vad tiden har gått. Jag har börjat på gymnasiet, jag är en helt annan person än vad jag var 2012, vilket är positivt. Jag har vuxit enormt mycket i min tro på Jesus, i mig själv och träffat många fina människor på vägen. Det är spännande och se vad som kommer att hände i framtiden. Varför jag startade bloggen var för att jag ville sprida Jesus, ända till ungdomsvärlden och internet. Jag fortsätter på det spåret:) Ibland har man lite blogg-torka och vet inte riktigt vad man ska skriva om. Ibland hamnar livet i vägen. Men så får det vara. Bloggen är inte prio ett i mitt liv, det skulle bara vara konstigt om den skulle vara det. Men jag vill helt klart fortsätta, och det kommer jag göra också.
Något som jag gör lite då och då är att jag tittar tillbaka vad jag har skrivit. Även om det inte är jättemånga som läser bloggen så känns det som att jag ska fortsätta. Jag tycker om att skriva och uttrycka mig, detta är perfekt för det! Och för ni som läser, jag hoppas ni får något av det, att Gud talar! (vilket jag tror;))
Tack Jesus. Tack Jesus för att du är så grymt najjs, att du älskar oss så otroligt mycket och vill använda oss på olika sätt för att sprida Ditt rike. Tack för att du även kan tala genom texter på internet.
Bless!
Vintern som går mot vår
Alla är vi med om olika prövningar, olika svårigheter. Alla har olika svagheter. Men det som är så grymt med Jesus är att han vänder det. Det som är så sårigt, svagt och skört kan han vända till något vackert. Det kanske handlar om din relation till din fru eller man, eller till en kompis. Det kanske handlar om din relation till Jesus. Det kanske handlar om någon synd. Eller en längtan du har i ditt liv.
Det kan handla om vad som helst.
När vi vågar berätta för Gud, lägga kortern på borden, då kan han börja arbeta. Påbörja något som kommer bli otroligt vackert. Det som du kämpar med i ditt liv, det kan Jesus vända till något fantastiskt. Vet du varför? För han älskar dig villkorslöst. Han vill kämpa för ditt liv, eller han vill inte bara - han gör det. Han knackar på din dörr varje dag, söker ditt ansikte. Men han är a gentleman. Vilket betyder att han inte tränger sig på. Han knackar, men det är ditt val att öppna eller inte.
Det är ditt val att om du vill ha hjälp eller inte. Ditt val om du vill att Gud ska vända din vinter till vår.
Bitter/Sweet - Amanda Cook (Bethel Music)
You make all things new, You
You make all things new, You
CHORUS
You turn the bitter into sweet
The bitter into sweet
The bitter into sweet
You turn the winter into spring
The winter into spring
The winter into spring
Vi är ett, systrar och bröder!
Något jag älskar är när kyrkor samarbetar. Jag tycker det är så otroligt viktigt. Jag har varit på en del ekumeniska (ekumenik = samarbete mellan kyrkor, enhet) läger och konferenser, och det blir så otroligt kraftfullt. Atmosfären liksom. Jag känner faktiskt Jesu närvaro närmare, jag blir mer berörd. Jag vet inte ritkigt varför, men det är något speciellt.
Tyvärr är det många kyrkor som inte vill samarbeta. Som bara ser hinder med att jobba tillsammans, jobba som Kristi kropp på jorden. Jag har snackat med en ungdomsledare, och hon såg liksom bara hinder. Vi undervisar inte lika, vi har inte samma teologi. Vi har olika uttryck. Men något de glömmer är att vi kan se vår gemensamma nämnare, vilket är Jesus. Varför ska något annat hindra oss från att vara Kristi kropp på jorden, eftersom de flesta kristna vill se väckelse i Sverige, de flesta vill att folk ska bli frälsta och få del av Jesu kärlek. Det är väl ändå det kyrkan i Sverige vill förmedla? (Inte alla tyvärr, men många) Jesu kärlek är det viktigaste. Evangeliet om hans död och uppståndelse är det viktigaste. Varför ska vi låta lite teologiska grejer stå i vägen?
Jag är så ledsen över det som händer i min stad. Kristna ledare vill inte jobba tillsammans. Folk vill inte samarbeta, för de ser bara hinder. Jag är bara en ung tjej, och folk har förtroende för kristna ledare, pastorer och andra. Men de vill inte, de bortförklarar sig. Jag kanske har missuppfattat de, men då kanske de kan vara lite tydligare att de faktsikt vill ha ekumenik. För det verkar verkligen inte som så. Ekumeniken bara faller. För varje år tar man bort en ekumeniskt grej. Det fanns ekumeniska ungdomsmöten i min stad varje termin, nu är det bara en brännbollsturnering en gång om året. Jesusmanifestationen har lagts ned. Man börjar ha ungdomsmöten en gång i månaden, men det är inte bara en försmling som har det. Minst tre. Tänk om man kunde ha de tillsammans. Wow. Fatta hur många ungdomar man kunde samla?! Hur många som skulle kunna börja känna Jesus?! Hur mycket tro som skulle växa?!
Men folk ser bara hinder.
Men folk ser bara hinder.
Tänk om vi kan se en annan grej i stället, som täcker över allt annat. Tänk om vi kan börja se möjligheter. Att utmana ungdomar att träffa folk utanför deras lilla kompiskrets. Man behöver faktiskt inte behöva bli bästis med alla. Eller utmana ungdomar att se olika uttryck, höra olika teologer, olika predikanter. Det kommer inte skrämma folk. Tvärtom, det kommer berika deras tro. De kommer växa i tro, eftersom de kommer att märka att det faktiskt finns fler som tror på samma Gud. Som delar samma tro. Men har ett helt annant uttryck.
Det står flera gånger i Bibeln om ekumenik. Eller egentligen så finns inte riktigt ordet "ekumenik" i Bibeln. För där är det självklart. Vi ska vara Jesu kropp på jorden. Det är det vi är kallade till. Visserligen fanns det församlingar, som Paulus skriver om i hans brev, som var splittrade pga olika "teologier". Men det ska inte hindra oss.
Johannes 17:18-23
Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.
Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord . Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.
Jesus påpekar att vi ska vara ett flera gånger. Det är alltså inte bara Paulus som skriver om det. Jesus säger det. Och vi ska väl ta vara på det? Något som är intressant är att folk kommer att se att vi är älskade av Fadern på samma sätt som han älskade Jesus. Folk kommer att se att vi är Jesu lärjungar.
Något som är sååå viktigt är att det är inte vi som ska få det att funka. Det är Jesus som vi har som gemensam nämnare. Det kommer inte att gå att tänka på samma sätt för Gud har skapat oss olika. Och vi gillar olika, kommer alltid vara så. Det kommer alltid finnas olika samfund, och jag tycker inte det är fel. Men låt inte det bli ett hinder. Låt det bli något fantastiskt, något som kan ge möjligheter.
Amen på det.
