De senaste veckorna har varit intensiva, kraftfulla, kärleksfulla, glädje, jobbiga. Men mest av allt såååååå behövliga. 

Första veckan vad det UngdomsOas här i Umeå. Som sagt var vi tvungna att lägga om det helt. I stället för läger blev det en konferens. 

Gissa om det blev bra?! Kan ju säga att Gud var med! Tack Jesus! Det var inte supermånga deltagare som kom, men de som kom blev så berörda. Dessutom blev ledarna också otroligt berörda. Vi kände ända sedan start i planeringen att detta skulle bli en konferens för både ledare och deltagare. Helt sant! Gud har verkligen mött ledarna och ungdomarna. Själv var jag mycket uppe i all planering och hålla koll på allt så jag hann inte riktigt landa. Men det tror jag är helt normalt, så blir det när man är i en ledande roll. Även fast det inte alltid behöver va så. Men det var första gången för mig, och det var väldigt mycket att tänka på. Men Gud var trofast och höll i allt! Tack Gud! 

 

Efter U-oas i norr var jag hemma drygt två dagar, sedan drog jag till Göteborg för att vara med i Pannkakskyrkans 10-årsjubileum. Det var en konferens som hetter Crazy Love, och det var såså bra! Undervisningen var bra, men framför allt var outreachen GRYM! Vi delade ut 100-tals biblar (bokstavligen. Säkert över 700 biblar.) Vi fick be för människor, vi fick se göra så vackra saker i människors liv. Wow! 

 

Direkt efter det drog jag till Danmark med familjen. Vi fick bara va. Jag har insett på senaste tiden att det är så viktigt med familjen. Det är där vi får va den vi är. Det är där vi kan andas. Det är där vi kan vara få va. 

 

Efter Danmark drog jag direkt till Jönköping för att vara med på Ungdomsoas, fast vara deltagare. Oj, vad Gud mötte mig!! Jag fick bara vara och ta emot. Ladda batterierna, få ny kraft och en ny inspiration. Det var så häftigt! Fick även vara med i en så bra smågrupp med ett fokus och en hunger efter Jesus. Vi bad för varandra, profeterade över varandra, diskuterade bibelställen. Så bra! Det är så najjs att vara med i en gemenskap där folk är i ens egen ålder. U-oas i norr var de flesta i 25-30-årsåldern. Även fast det går superbra att umgås med de så finns det ett glapp. Det är en helt annan generation. Att få vara med folk i ens ålder är så kraftfullt!! 

Men tillbaka till U-oas. Man märkte så tydligt att det fanns en stadigt böneteam, för Gudsnärvaron var så stark under hela lägret! Det var faktiskt 24/7-bön, vilket var ett grymt initiativ, och det förändrade verkligen atmosfären under kvällsmötena, men också hela lägret! 

Men kvällsmötena var nog de mest underbaraste! Wow. Vi som var 18+ fick vara med som förbedjare om vi ville. Men jag valde faktiskt inte va det, för jag ville inte vara "låst". Jag ville lovsjunga, bara vara och ta emot, men också lyssna in Gud. Och om han ville att jag skulle be för någon som ville jag mer än gärna det! 

Så jag lovsjöng, vilade, va med Jesus. Fick be för folk, lyssna in Gud och dela profetiska tilltal. Det är så häftigt hur Gud kan använda en! 

Gud har även försonat relationer. Det är nästan det häftigaste under hela lägret. Han har svarat på böner. Han har varit så tydlig. Tack Jesus! 

 

Gud har alltså mött mig på ett så fantastiskt och vackert sätt. Nu kanske du tänkte "hur kan du ha fått möta han så mycket/så kraftfullt?" - jag har inte gjort något. Jag har varit öppen för vad Gud vill göra. Jag har haft inställningen att möta Gud - då får jag möta honom också. Självklart kände jag inte Guds närvaro hela tiden. Men jag är ärlig med Gud.

Bara för att du inte känner Guds närvaro är du inte "mindre andlig". Du är inte underprioriterad. Du är inte bortkastad eller bortglömd. Det är inget fel att någon känner Gud tydligt medan en annan inte alls känner hans närvaro. Vi är olika - därför möter Gud oss olika. Jag kan inte svara på varför jag mötte han så otroligt mycket medan en annan inte gjorde det. Men en sak vet jag - han vill möta ALLA. Jag är inte en speciell person med speciella förmågor. Jag är lika mycket dotter till Gud som du är. Jag är lika mycket människa som du. Jag syndar, jag gör fel (i massor). Men han vill möta just D I G!! Oavsett vad. 

Nu tänkte jag skriva lite om vad som är på gång i mitt liv. 

 

De som har läst min blogg vet att jag har varit på UngdomsOas i södra Sverige två gånger. UngdomsOas har betytt otroligt mycket. (Ni kan läsa om de lägrena under kategorin läger) Jag har fått växa otroligt mycket i min tro, i mig själv, träffat vänner, lovsjungit, utvecklat mina gåvor, fått grym undervisning, m.m. Det har bara varit SÅ bra! 

 

Nu kommer OAS att hålla sitt NorrOas i Umeå (!!) där jag bor. Det är ett mirakel att det ens kommer hit eftersom att en del kyrkor inte alls vill ha med OAS att göra, fråga mig inte varför. Det har varit en process i flera år, knackat på dörren, och äntligen kommer det vara OAS i Umeå. 

 

I somras visste jag redan att det var planer för NorrOas i Umeå. Jag tänkte en liten tanke kanske jag ska hålla UngdomsOas? Fast sköt bort den ganska fort. Sommarlovet lät frestande, att bara vila och ha det skönt. Om det skulle vara UngdomsOas så fick någon annan dra det. En kvinna frågade mig om jag var på att driva U-oas. Självklart sa jag, även om jag inte riktigt kände det, vilket hon märkte. 

 

Det gick en tid, till höstlovet, och jag var Oktoberfäst som är en ekumenisk ungdomskonferens i Skellefteå. Otroligt, otroligt bra! Jag var där med mina två kompisar B och N, som också är uppvuxna med Oas och har varit på U-oas flera gånger. Så vi började snacka om U-oas i Umeå. Plötsligt lät det så spännande. Tänk att ha det i Umeå, min hemstad?! Att mina kompisar kommer få höra den grymma undervisningen?! Få uppleva det jag har upplevt?! Wow. Efter konferensen kontaktade jag kvinnan som hade frågat mig under sommaren. Hon blev glad. Vips skulle jag på ett möte med Berit Simonsson, som är inspiratör för Oas. Vips var jag med i planeringsgruppen. Vips fick jag bönesvar. 

 

Alltså, Gud. Han är så otroligt bra. Jag har längtat efter detta. UngdomsOas, jag älskar deras koncept. Karismatiskt och väldigt öppna för DHA, samtidigt som det är Svenska Kyrkans traditioner, som jag är uppvuxen med. Bara hur bra som helst. Jag har till och med drömt att kanske få vara ledare under deras läger, eller undervisa, men det skulle jag såklart göra när jag var äldre, minst 23 år. Jag är ju bara 17. 

 

Men Gud hade andra planer. Nu är jag lägerchef för Norra UngdomsOas, vilket jag inte alls hade ens vågat drömma om, men fatta vilket bönesvar. Det har varit ganska tufft i början, att nätverka med folk, och när inte alla säga "ja, wow, så himla bra, jag är på!" på än gång. Men nu är vi två i planeringsgruppen (får dock mycket hjälp av stora planeringsgruppen) och det känns superbra! 

 

Du som bor i Norrland (eller andra delar av Sverige) - boka in den 13-16 juli 2016. Kom till Umeå, detta kommer bli FETT!

 

Hallå hörni! Kul att ni är kvar, även när jag inte är riktigt lika tillänglig. 
Livet kom lite emellan, och har inte alltid haft tid och ork att blogga. 

Ska i alla fall berätta lite vad som hände förra veckan. Jag var på en ungdomsgrupp i en kyrka på fredagkvällen. På väg hem så sprang jag till bussen. Klockan var ca 22.15, jag var trött, och som vanligt var det fullt i bussen så jag var tvungen att sätta mig bredvid en kvinna. Vet, låter typiskt svenskt, "vill inte sitta bredvid en främling". Men man är inte alltid på humör och jag var trött efter en skolvecka. 

Denna kvinna börjar i alla fall prata med mig, helt random. Hon klagade lite på bussen, hon tyckte att det var trångt med benen för hennes ben är så långa osv. Helt random, men trevligt. Tycker alltid att det är trevligt när folk börjar snacka med en. Vi snackade en kort stund sedan blev vi tysta. 

När jag satt där, tyst, kom en tanke. Jag ska fråga henne om hon är kristen. När jag får ett sådan tanke tänker man, "nej, det kan jag inte göra. Töntigt, läskigt och bara jättekonstigt." sedan kommer tanken "men är det från dig Jesus?" Och när känslan växte i mig så visste jag att det var Guds vilja och det var ett tilltal från honom. När man inser att det är Jesu vilja säger man "Allvarligt Jesus, inte nu. Klockan är 22.30, det är sent, jag är trött, jag orkar inte." Men Jesus envisades och jag gjorde det. Läskigt var det, men jag gjorde det. 

    - Du, jag måste fråga en sak. Är du kristen? Hon skakade på huvudet. 

    - Nä, hurså?

Och då fick jag berätta att jag hade fått ett tilltal från Gud att jag skulle fråga henne. Att jag kände igen denna känsla eftersom att det har hänt förut. Sedan berättade jag också om när jag fick be för denna kille på OAS i somras, då jag fick ett tilltal från Jesus att jag skulle be  för en kille och han blev superberörd. Det var liksom ett tecken han hade väntat på i månader. 

Kvinnan log och tyckte att det var roligt att jag berättade och att vi svenskar oftast inte pratar med främlingar. Men att det kan ljusa upp dagen för någon. Att något smått kan göra en person så berörd. Hon kändes lite som en kristen, även om hon inte var det. När hon klev av bussen tackade hon och sa att det var jättetrevligt att prata med mig. 

Fattar ni vad Jesus gör? Jag springer till bussen, sätter mig på den plats som är ledig och jag får evangelisera på bussen, i Umeå. En tjej på 16 år, vanlig tjej som går på gymnasiet, åker hem trött ifrån stan. Klockan är sen kväll, och jag får evangelisera/berätta om Jesus? Häftigt!

 

 

 

 

I fredags sa min pappa "ska vi fara på det där kvällsmötet ikväll?" Då kom jag ihåg att det skulle vara en minikonferens i en kyrka här i Umeå. Jag sa ja direkt, visste att det skulle bli något kul!

Jag hade höga förväntningar på Gud när jag kom. Innan vi for hade jag gjort upp en deal med Jesus. Jag ville ha en bekräftan. Jag har nämligen bett för en person väldigt länge nu och jag vet inte riktigt om jag ska fortsätta ha förväntnigar. Kanske är det bara jag som har kommit på allt. Jag vet inte. Så jag ville ha en bekräftan från Gud. Är det enligt hans vilja eller är jag bara ute och cyklar? Ska jag kanske sluta upp med det och tänka på ett annat sätt?

Efter predikan var det bön. Det som är så skönt i den kyrkan är att folk vågar verkligen gå fram och be för folk utan att det ska bli konstigt. Så under bönen kom en man till mig och började be. Han sa att Herren sa att jag inte behöver oroa mig och framtiden. Jag kommer att leva med Jesus och han håller i min framtid. Herren är på min sida, konkret. Jag har en tid framför mig att se framemot. 

Det blev verkligen en bekräftan. Jag har börjat gymnasiet och jag har varit lite smått orolig om min framtid, men jag behöver inte oroa mig! Amen! Dessutom sa han Herren står på din sida, konkret. - Det är Guds vilja att jag har en den där personen på mitt hjärta. Så jag ska fortsätta att be för personen. Ganska mäktigt! 

Predikanten gick runt och profeterade över folk och han kom även till mig. Och han bara sa "God is greater". Yes he is! Han är större! Större än våra beskymmer, större än univerum, större än allt! Kan du tänka dig att han håller i din och min framtid?! Häftigt! 

Jag var hellt fylld av den heliga anden den kvällen. Glad blev jag, helt klart! Gud är bara bäst! Underbar!! 

Jag fick den bekräftan som jag behövde. En vinkning. Han håller i mina beskymmer. Wow. Tack Jesus! 

Det är ganska häftigt att känna när Gud har lagt en person på sitt hjärta. Jag tänker inte gå in detaljerat in på denna person, för det kan bli känsligt. Men Gud använder verkligen männsikor för att han ska nå människor! Just har han lagt en person på mitt hjärta och jag ber så mycket för personen! Och jag vet att man ska lita på att Jesus gör saker! Bön gör så stor skillnad! Glöm inte det! Bön är så mäktigt, det Bhar så mycket kraft! 

Igår hände det en häftig grej!

Ibland när jag försöker lista ut hur Gud talar, alltså vad Gud talar, så brukar jag först be. När jag inte fattar tar jag bibeln, ber "Jesus, tala genom ditt ord!" sedan blundar jag, slår upp bibeln random och pekar på en vers. 

Igår gjorde jag detta. Jag kom till boken Jona. Jag tänkte "Njae, jag vet inte om det är Gud." Det var liksom bara bokens framsida som jag hade slått upp. Så jag slog igen bibeln och gjorde samma sak igen. Och jag kom till Jona igen, "Okej, jag kanske ska läsa det ändå"- tänkte jag. Sedan tänkte "Ska jag läsa hela?" Jag bläddrade igenom och tänkte att det är ju inte så långt. 

I min bibel står det lite kommentarer här och var. Just i Jona stod det "Läs hela!", hahaha, Jesus är rolig! Så jag gjorde det, och jag fick verkligen det jag behövde, TACK JESUS! 

Häftigt!

Länge sedan jag skrev här. Just nu är jag på Irland och har det bra. För en vecka sedan exakt konfirmerade jag mig och jag har haft det riktigt bra! Gud har verkligen talat till mig, och det är så mäktigt! En kvällsandakt bad jag att Gud skulle använda mig på lägret och i mitt liv. Att jg skall få be för folk. redan nästa dag fick jag bönesvar! Det var två stycken som skulle döpa si och prästen kom fram till mig innan gudstjänsten för att fråga om jag ville be för konfirmanderna som skulle döpa sig. Jag sa JA direkt och blev glad. Sedan tänkte jag tillbala till kvällen innan, riktigt hÄftigt. Jag fick lägga handen på de och be. Nästa dag på kvällsandakten könde jag att en kille behövde förbön. Oftast när jag får en sån känsla kan jag tro att jag innbillar mig. Men denna tanke släppte aldrig och jag könde hur pirret inom mig kom fram, pirrer som jag könner igen. Pirret som är lika med att Jesus talar till mig. Jag känner lugnet medan Jag könner pirret, fattar ni? I alla fall så bad jag att om denna kille behöver förbön, låt han få förbön då också. Jag kände även att jag själv behövde förbön. Jag visste inte vad vi skulle be för, men jag skulle gå dit. Så jag gick. Medans vi bad tänkte jag pp killen och tankten släppte aldrig. Aå jag berättade för förbedjaren om tanken och allt. När jag hade berättat färdigt uppmanade han mig att fråga om jag fick be för honom, alltså killen som behövde förbön. Jag kände hur pirret växte medan ett lugn kom. Men ändå en rädsla, hur skulle jag våga? Förebedjaren sa att om jag inte vågar be för killen så gör han det efter andakten. Jag gick till ljusen och tänkte ut hur jag skulle göra. Ska jag gå fram till honom bara eller? Jag tvekade, samlade mod osv. Men tankten om bönen om att jag ville be för folk kom fram hela tiden. Gud talar, och jag måste ge han lite utrymme för att han ska tala. Jag måste ha mod, ta första steget liksom! Förebedjaren kom fram till mig och frågade hur jag ska göra. då sa jag att vi kan hjälpas åt. Båda ber för honom. Det var första gången och det känns skönt med en hjälpande hand. Så efter andakten bad vi för denna kille som jag hade känt att han behövde förbön. Jag fick lägga handen och be! HÄFTIGT! Kommer ni ihåg att jag bad om två saker? 

nr 1: använd mig Gud, jag vill be för folk. 

Nr 2: låt han få förbön om han behlvder det.

märker ni att Gud talar?!

efter förbönen fick jag vittna för honom. Han frågade hur jag hade fått känslan och hur jag vet att det är Gud. Jag berättade såklart. Jag berättade att när jag får en tankte eller känsla och det aldrig släpper är det nog från Gud. Jag berättade även att jag har varit med om det förrut. Han tyckte att det var riktigt häftigt!!

TACK JESUS

Nu ska berätta ett vittnesbörd. Vittnesbörd är att man har varit med om något, haft en dröm, bett för någon, man har varit med om något och man berättar det vidare. Man berättar det för folk, man vittnar. 

Så, igår så kollade jag på Facebook. Jag kollade på en kristen sida som brukar lägga upp bibelord. Brukar kolla på det då och då. Och då hittade jag ett bibelord: The best is yet to come. Bibelordet kommer från romans 8:18-39 eller något sådant. Men i alla fall så kom jag på... En kille i min klass, som jag haft en känsla att han kommer att bli kristen i ett år nu (har skrivit om det förut) hade den texten, The best is yet to come, till sin profilbild. Jag tror inte att han är medveten om att det är ett bibelord. Visst är det häftigt! Gud liksom gör tecken lite diskret så där. Och bibelordet betyder: Det bästa kommer i framtiden. Och ja, han kommer att få ett nytt liv i framtiden, och det är bättre, för det är med Jesus! Det är så Häftigt!!!! Ska fortsätta att be för honom, för han kommer att hitta till Jesus, det är jag helt säker på. Men om jag inte ber, så kanske inte han blir kristen... Så be, det kommer du aldrig ångra! Nu får ni ha det så gött! Har ni några vittnesbörder som ni vill dela med er? Släng en kommentar! Om ni vill att jag ska publicera om det som ett inlägg, så skriv det! Ha det så gött och Jesus älskar er!!!!! 

 

En gång i femman så fick vi veta att en kille i klassen hade aspberger. Det var ju förstås synd, för det är en syndrom som aldrig far bort. Man kan kanske äta tabbletter, men syndromen far inte bort. Men jag sa "Jag vet hur du kan bli frisk!" sa jag lite föriktigt. Han sa "Det finns inget botemedel." men då sa jag "Be till Jesus, han kan hela dig!" åt det hållet. Och hon som satt bredvid mig sa "Ja, som om!" åt det hållet. MEn jag stod på mig. Jag sa dock inte mer. Men jag hade sagt en sak till han, och nu får det ligga där och gro. Nu har han något i skallen.
Det jag försöker att säga är att folk kan bli helade. Om vi är lite modiga. Man behöver inte be en lång bön. Utan att bara säga till Gud att han ska hela i Jesus namn så fixar han resten. Ibland behöver man be lite längre. Ibland far inte ens det som man ber om bort. Men man ska inte ge upp. Jag har en knöl (Den är inte farlig!) på min hand. Det är en ganlion (till er som vet vad det är) och de vill inte operera bort den för jag är inte färdigväxt. Men jag har bett för den i ett år nu, och den har inte farit bort ännu. Men vi fortsätter! Det är viktigt att man inte ger upp tron bara för att man inte blir helad. 

När jag hade en redovisning om kristendomen så berättade jag om helanden. Då frågade en kille mig "Måste man be högt?" NEJ! är svaret! haha, men Jesus lyssnar på allt! När man ska be om helanden på en som inte är kristen att säga att det är inte jag som helar dig, det är Jesus. Och säga att det kanske inte händer på en gång. Det kanske far bort om fem timmar, sex månader eller 10 år. Vad vet jag. MEn det viktigaste är att DET ÄR JESUS SOM HELAR!!!!! Det är han! 

Jag vet inte när, jag tror att det var förra sommaren. Då var mamma och pappa i malmö. De var på new wine. Dagen före allt skulle börja så fick mamma varmt vatten på sina tummar. och hon fick brännsår, då sa hon till pappa att det ända han kunde göra nu är att be till Jesus. Så de bad. Och så småning om så gjorde det mindre och mindre ont! Och sedan blev hon helt bra!! UNDEERBART!! Mamma och pappa har även varit med om att de har sätt folk ta ut sina hörselapparater för de hör igen! WIIIHHHOOOOO!!!! JAG ÄLSKAR DIIG JESUS! TÄNK ATT JAG ÄR DITT BARN OCH ATT JAG ALLTID ÄR ÄLSKAD! ÄLSKAR DIG!<33 JAG VILL LEVA MED DIG I HELA MITT LIV! TACK ATT DU ÄR MED MIG HELA TIDEN!!

Mirakel händer, det säger jag bara! öppna bara dina ögon och kolla dig runt!:D<3 

Vi ska be för sjuka att de ska bli friska. Luk 9:1 Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2 Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka. 6 De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka.

Vi ska be för sjuka, de kommer att bli friska!!! <333 Genom Jesus har vi kraften att bota sjuka! HALLELUJA!!!

JESUS ÄLSKAR DIG! HA DET GÖÖÖÖTTT!!!!

 

Jahopp. Har inget att göra så jag tänkte berätta en grej. Det är en vittnesbörd. Det var så här att jag var på OAS i sommaras. Någon som har varit där? Det är i alla fall en konferens. Man kan söka på OAS-rörelsen sverige så får du veta mer;) Jaja, i alla fall så var det ungdoms chefen kan man säga som berättade det. Han hade varit på något, vet inte riktigt vad. Men i alla fall så hade han hört om en tjej som hade en sjukdom som hade sattit sig på hjärtat. Hon hade varit på prov-tagning. Hon var tvungen att akutopereras. Hon var 15 år. Den här mannen frågade henne om han kunde få be för henne. Hon sa ja. Han började be. När han hade bett klart så reste hon sig och sa "smärtan bara for bårt!". Mannen sa "det är inte jag, utan Gud!" Sedan brukar man ibland fråga de som har blivit "helade" om de vill kan de göra något de absolut inte kunde göra när man har smärta. Den här tjejen som hade sjukdomen kunde inte alls böja sig ner och ta i tårna. Och hon prövade och hon kunde sätta ner sina handflator med raka ben!!!!! Och tjejen hade en kompis som stod bredvid och hade varit alldeles tyst hela tiden skrek "så kan hon inte alls göra!!!!" för 40-pers. Några veckor senare så hade den här mannen träffat henne en gång till. Då sa hon att hon hade fått provsvaren före hon hade blivit helad. Hon var tvungen att akutopereras. men hon sa till sjukhuset att hon mår bättre och fick göra om proven. När hon fick de provsvaren stod det "du är helt frisk!".