Du är inte din kallelse. Du är inte din ministry. 

 

Många fastnar i sin kallelse. Många fastnar i att vara missionären i Afrika, eller evangelisten som är ute på fredagkvällar. Men detta är inte du. Låt dig inte hamna i fack. För du är inte din kallelse. Din identitet är inte din kallelse. Den ingår i din identitet, ja, men det är inte din identitet. Plötsligt kan du inte fara till Afrika och missionera, eller plötsligt så blir det svårt att profetera. Vad är du då om det har varit hela ditt liv och din kallelse har hängt på det? 

 

Jag har drömmar. Jag har planer. Jag har längtan efter saker. Jag har en kallelse, en kallelse som Gud har lagt ned i mig. Och jag tror att han har lagt ned en kallelse som jag kommer ägna mig åt, och som jag kommer identifiera mig med. Minst två har profeterat över mig som har bekräftat det jag längtar efter och det är något som jag tror Gud har kallat mig till att göra. 

 

Men först och främst är jag kallad att vara hans dotter. Det är vi alla kallade till. Du kan inte tjäna Guds rike utan att förstå att du är hans barn, och han älskar dig så mycket. Du är kallad att leva ett liv med honom, att ha en relation med honom. Han är din pappa och du är hans barn. Säg ja eller nej. Du väljer, men han kommer alltid att älska dig. Alltid. 

 

Många tror också att kallelse handlar om att missionär i Afrika eller göra crazy saker. Men du är kallad till där du är. Du är kallad till din skola, ditt arbete. Den plats och situation du är i just nu. Och när du känner att Gud kanske har lagt ned något speciellt på ditt hjärta. Det kanske är evangelisation, ett land eller en stad, det kanske är att vara ungdomspastor eller något helt annat. Be över det, när det känns bra kan du prata med någon om det så kan ni be tillsammans. Kallelse kan också ändras med åren. Bara för att du upplever att du ska vara lovsångsledare, så behöver inte det vara på livstid, om du inte vill det. 

 

Och när du får din kallelse - VÄNTA INTE. Vänta inte till du är 25 år, för då kommer du alltid skjuta fram det. Jag har många gånger tryckt ned mig på grund av min ålder. "Du är för ung", eller "Nej, jag kan ju inte undervisa, jag är ju bara 17... Jag väntar tills jag är i alla fall 23". Men hallå, om det är din kallelse skulle han ju inte lägga ned den i dig om du inte skulle klara av det?! Vänta inte, JUST DO IT. Läskigt, jag vet:----)) Men, det är värt. Lovar. 

 

Men kom ihåg. Du är inte din kallelse. Du har din identitet i Kristus, han älskar dig och du är hans barn. Det är den enda kallelsen som är betydelsefull, det andra är bara pricket över i:et.