Länge sedan jag skrev här. Just nu är jag på Irland och har det bra. För en vecka sedan exakt konfirmerade jag mig och jag har haft det riktigt bra! Gud har verkligen talat till mig, och det är så mäktigt! En kvällsandakt bad jag att Gud skulle använda mig på lägret och i mitt liv. Att jg skall få be för folk. redan nästa dag fick jag bönesvar! Det var två stycken som skulle döpa si och prästen kom fram till mig innan gudstjänsten för att fråga om jag ville be för konfirmanderna som skulle döpa sig. Jag sa JA direkt och blev glad. Sedan tänkte jag tillbala till kvällen innan, riktigt hÄftigt. Jag fick lägga handen på de och be. Nästa dag på kvällsandakten könde jag att en kille behövde förbön. Oftast när jag får en sån känsla kan jag tro att jag innbillar mig. Men denna tanke släppte aldrig och jag könde hur pirret inom mig kom fram, pirrer som jag könner igen. Pirret som är lika med att Jesus talar till mig. Jag känner lugnet medan Jag könner pirret, fattar ni? I alla fall så bad jag att om denna kille behöver förbön, låt han få förbön då också. Jag kände även att jag själv behövde förbön. Jag visste inte vad vi skulle be för, men jag skulle gå dit. Så jag gick. Medans vi bad tänkte jag pp killen och tankten släppte aldrig. Aå jag berättade för förbedjaren om tanken och allt. När jag hade berättat färdigt uppmanade han mig att fråga om jag fick be för honom, alltså killen som behövde förbön. Jag kände hur pirret växte medan ett lugn kom. Men ändå en rädsla, hur skulle jag våga? Förebedjaren sa att om jag inte vågar be för killen så gör han det efter andakten. Jag gick till ljusen och tänkte ut hur jag skulle göra. Ska jag gå fram till honom bara eller? Jag tvekade, samlade mod osv. Men tankten om bönen om att jag ville be för folk kom fram hela tiden. Gud talar, och jag måste ge han lite utrymme för att han ska tala. Jag måste ha mod, ta första steget liksom! Förebedjaren kom fram till mig och frågade hur jag ska göra. då sa jag att vi kan hjälpas åt. Båda ber för honom. Det var första gången och det känns skönt med en hjälpande hand. Så efter andakten bad vi för denna kille som jag hade känt att han behövde förbön. Jag fick lägga handen och be! HÄFTIGT! Kommer ni ihåg att jag bad om två saker? 

nr 1: använd mig Gud, jag vill be för folk. 

Nr 2: låt han få förbön om han behlvder det.

märker ni att Gud talar?!

efter förbönen fick jag vittna för honom. Han frågade hur jag hade fått känslan och hur jag vet att det är Gud. Jag berättade såklart. Jag berättade att när jag får en tankte eller känsla och det aldrig släpper är det nog från Gud. Jag berättade även att jag har varit med om det förrut. Han tyckte att det var riktigt häftigt!!

TACK JESUS