Hallå hörni! Kul att ni är kvar, även när jag inte är riktigt lika tillänglig. 
Livet kom lite emellan, och har inte alltid haft tid och ork att blogga. 

Ska i alla fall berätta lite vad som hände förra veckan. Jag var på en ungdomsgrupp i en kyrka på fredagkvällen. På väg hem så sprang jag till bussen. Klockan var ca 22.15, jag var trött, och som vanligt var det fullt i bussen så jag var tvungen att sätta mig bredvid en kvinna. Vet, låter typiskt svenskt, "vill inte sitta bredvid en främling". Men man är inte alltid på humör och jag var trött efter en skolvecka. 

Denna kvinna börjar i alla fall prata med mig, helt random. Hon klagade lite på bussen, hon tyckte att det var trångt med benen för hennes ben är så långa osv. Helt random, men trevligt. Tycker alltid att det är trevligt när folk börjar snacka med en. Vi snackade en kort stund sedan blev vi tysta. 

När jag satt där, tyst, kom en tanke. Jag ska fråga henne om hon är kristen. När jag får ett sådan tanke tänker man, "nej, det kan jag inte göra. Töntigt, läskigt och bara jättekonstigt." sedan kommer tanken "men är det från dig Jesus?" Och när känslan växte i mig så visste jag att det var Guds vilja och det var ett tilltal från honom. När man inser att det är Jesu vilja säger man "Allvarligt Jesus, inte nu. Klockan är 22.30, det är sent, jag är trött, jag orkar inte." Men Jesus envisades och jag gjorde det. Läskigt var det, men jag gjorde det. 

    - Du, jag måste fråga en sak. Är du kristen? Hon skakade på huvudet. 

    - Nä, hurså?

Och då fick jag berätta att jag hade fått ett tilltal från Gud att jag skulle fråga henne. Att jag kände igen denna känsla eftersom att det har hänt förut. Sedan berättade jag också om när jag fick be för denna kille på OAS i somras, då jag fick ett tilltal från Jesus att jag skulle be  för en kille och han blev superberörd. Det var liksom ett tecken han hade väntat på i månader. 

Kvinnan log och tyckte att det var roligt att jag berättade och att vi svenskar oftast inte pratar med främlingar. Men att det kan ljusa upp dagen för någon. Att något smått kan göra en person så berörd. Hon kändes lite som en kristen, även om hon inte var det. När hon klev av bussen tackade hon och sa att det var jättetrevligt att prata med mig. 

Fattar ni vad Jesus gör? Jag springer till bussen, sätter mig på den plats som är ledig och jag får evangelisera på bussen, i Umeå. En tjej på 16 år, vanlig tjej som går på gymnasiet, åker hem trött ifrån stan. Klockan är sen kväll, och jag får evangelisera/berätta om Jesus? Häftigt!