När en dröm blir sann
Nu tänkte jag skriva lite om vad som är på gång i mitt liv.
De som har läst min blogg vet att jag har varit på UngdomsOas i södra Sverige två gånger. UngdomsOas har betytt otroligt mycket. (Ni kan läsa om de lägrena under kategorin läger) Jag har fått växa otroligt mycket i min tro, i mig själv, träffat vänner, lovsjungit, utvecklat mina gåvor, fått grym undervisning, m.m. Det har bara varit SÅ bra!
Nu kommer OAS att hålla sitt NorrOas i Umeå (!!) där jag bor. Det är ett mirakel att det ens kommer hit eftersom att en del kyrkor inte alls vill ha med OAS att göra, fråga mig inte varför. Det har varit en process i flera år, knackat på dörren, och äntligen kommer det vara OAS i Umeå.
I somras visste jag redan att det var planer för NorrOas i Umeå. Jag tänkte en liten tanke kanske jag ska hålla UngdomsOas? Fast sköt bort den ganska fort. Sommarlovet lät frestande, att bara vila och ha det skönt. Om det skulle vara UngdomsOas så fick någon annan dra det. En kvinna frågade mig om jag var på att driva U-oas. Självklart sa jag, även om jag inte riktigt kände det, vilket hon märkte.
Det gick en tid, till höstlovet, och jag var Oktoberfäst som är en ekumenisk ungdomskonferens i Skellefteå. Otroligt, otroligt bra! Jag var där med mina två kompisar B och N, som också är uppvuxna med Oas och har varit på U-oas flera gånger. Så vi började snacka om U-oas i Umeå. Plötsligt lät det så spännande. Tänk att ha det i Umeå, min hemstad?! Att mina kompisar kommer få höra den grymma undervisningen?! Få uppleva det jag har upplevt?! Wow. Efter konferensen kontaktade jag kvinnan som hade frågat mig under sommaren. Hon blev glad. Vips skulle jag på ett möte med Berit Simonsson, som är inspiratör för Oas. Vips var jag med i planeringsgruppen. Vips fick jag bönesvar.
Alltså, Gud. Han är så otroligt bra. Jag har längtat efter detta. UngdomsOas, jag älskar deras koncept. Karismatiskt och väldigt öppna för DHA, samtidigt som det är Svenska Kyrkans traditioner, som jag är uppvuxen med. Bara hur bra som helst. Jag har till och med drömt att kanske få vara ledare under deras läger, eller undervisa, men det skulle jag såklart göra när jag var äldre, minst 23 år. Jag är ju bara 17.
Men Gud hade andra planer. Nu är jag lägerchef för Norra UngdomsOas, vilket jag inte alls hade ens vågat drömma om, men fatta vilket bönesvar. Det har varit ganska tufft i början, att nätverka med folk, och när inte alla säga "ja, wow, så himla bra, jag är på!" på än gång. Men nu är vi två i planeringsgruppen (får dock mycket hjälp av stora planeringsgruppen) och det känns superbra!
Du som bor i Norrland (eller andra delar av Sverige) - boka in den 13-16 juli 2016. Kom till Umeå, detta kommer bli FETT!
Och glöm inte att be. Det behövs mycket bön för detta läger. Ledare, ekumeniken, lokaler och deltagare.