I Markus 1:40-42 står det såhär: En spetälsk kom till honom och föll på knä och bad: "Vill du, så kan du göra mig ren." Jesus greps av vrede, sträckte ut handen och tog på honom och sade "Jag vill. Bli ren!" Och genast försvann spetälskan, och han blev ren. 

Det som berörde mig mest är att Jesus sa "Jag vill". En spetälsk på den tiden ansågs som väldigt oren. Denna person isolerades, man försökte isolera ut de från samhället. Så fort en spetälsk kom i närheten blev folk rädda och sprang långt ifrån denna person. 

Men inte Jesus. Han gjorde inte det, han tog i den personen folk ansåg som orenaste. Och Jesus ville hela personen. Det var inge snack om den saken. Han brydde sig om den spetälske. Man ser en liten tvivlan i den spetälske. "Vill du, så kan du göra mig ren." Den spetälske var väl rädd att även Jesus skulle springa ifrån och vara rädd. Men det gör han inte. Jesus stannar kvar och helar personen! 

Om en spetälsk kan få hjälp av Jesus kan väl ändå vi få hjälp? Då behöver vi väl inte vara rädda att fråga Jesus? Vi behöver inte ens vara rädda att han inte ska vilja hela oss. För han vill. Han vill det så gärna! Han älskar dig lika mycket som han älskade spetälsk-sjuka-människor. Han älskar dig lika mycket som barnen i Afrika, lika mycket som kungen. Du behöver inte säga "Om du vill", för han vill. Kanske blir det inte alltid som du tror att det ska bli, men han gör det som är allra bäst för just dig! 

En sak till: tänk att Jesus, Gud, som är så allsmäktig, helig och vet allt, helar en spetälsk. Jesus skulle kunna bli kung, men han väljer folket före rikedom. Han väljer att sprida kärlek, bota sjuka och hela de allra utsatta i samhället. Det står i bibeln att vi ska göra likadana handlingar som Jesus gör. Wow, det betyder alltså att vi ska sträcka ut våra händer till folk, oavsett om de ses som väldigt "smutsiga". Jesus sträckte ut sin hand, och han sa bokstavligen "Jag vill", då kan väl vi också? För vi har ju Jesu kraft med oss! Samma kraft har vi som Jesus har! Coolt! (Jesus är så najjs!!!) 

Det här med lovsång är något som jag alltid vill snacka om. Det ligger verkligen på mitt hjärta. 

Jag älskar verkligen lovsång. Att stå och lovsunga, bara umgås med Jesus är sååååå otroligt najjs! Det behöver inte vara denna fartfyllda lovsången med fullt band och ös (även om det är kul), men bara det är äkta och andligt. Med det menar jag att långsamma och "tråkiga" lovsånger kan vara så mycket bättre än fartfyllda och "roliga" lovsånger om det "tråkiga" är mycket mer äkta i lovsången. 

Så i stället för att locka folk till hopp-lovsånger när det inte är 100% till Jesus. Locka folk till lovsång där det verkligen är 100% Jesus. För ibland kan man fokusera för mycket på musiken så man glömmer bort Jesus i det hela. 

När jag ledde lovsång i våras så sa vår trummis: det är viktigt att ni verkligen menar det ni sjunger och är inne i lovsången. - Och det är så sant. Det tar mycket mer på hjärtat när man ser folk umgås med Jesus i stället för när folk spelar supermusikaliskt. 

När jag menar bra lovsång, menar jag inte bara att bandet är bra musikaliskt, utan att de riktar sitt fokus på Jesus till 100%. Jesus är så mycket viktigare än musiken i sig. 

 

Här är ett band, eller egentligen är det som en församling som sjunger mycket lovsång. Jag verkligen älskar deras hunger till Jesus! Love it! Enjoy! 

 

 

De är ganska långa, men så värt att se!! Blessings!

Hallå hörni! Kul att ni är kvar, även när jag inte är riktigt lika tillänglig. 
Livet kom lite emellan, och har inte alltid haft tid och ork att blogga. 

Ska i alla fall berätta lite vad som hände förra veckan. Jag var på en ungdomsgrupp i en kyrka på fredagkvällen. På väg hem så sprang jag till bussen. Klockan var ca 22.15, jag var trött, och som vanligt var det fullt i bussen så jag var tvungen att sätta mig bredvid en kvinna. Vet, låter typiskt svenskt, "vill inte sitta bredvid en främling". Men man är inte alltid på humör och jag var trött efter en skolvecka. 

Denna kvinna börjar i alla fall prata med mig, helt random. Hon klagade lite på bussen, hon tyckte att det var trångt med benen för hennes ben är så långa osv. Helt random, men trevligt. Tycker alltid att det är trevligt när folk börjar snacka med en. Vi snackade en kort stund sedan blev vi tysta. 

När jag satt där, tyst, kom en tanke. Jag ska fråga henne om hon är kristen. När jag får ett sådan tanke tänker man, "nej, det kan jag inte göra. Töntigt, läskigt och bara jättekonstigt." sedan kommer tanken "men är det från dig Jesus?" Och när känslan växte i mig så visste jag att det var Guds vilja och det var ett tilltal från honom. När man inser att det är Jesu vilja säger man "Allvarligt Jesus, inte nu. Klockan är 22.30, det är sent, jag är trött, jag orkar inte." Men Jesus envisades och jag gjorde det. Läskigt var det, men jag gjorde det. 

    - Du, jag måste fråga en sak. Är du kristen? Hon skakade på huvudet. 

    - Nä, hurså?

Och då fick jag berätta att jag hade fått ett tilltal från Gud att jag skulle fråga henne. Att jag kände igen denna känsla eftersom att det har hänt förut. Sedan berättade jag också om när jag fick be för denna kille på OAS i somras, då jag fick ett tilltal från Jesus att jag skulle be  för en kille och han blev superberörd. Det var liksom ett tecken han hade väntat på i månader. 

Kvinnan log och tyckte att det var roligt att jag berättade och att vi svenskar oftast inte pratar med främlingar. Men att det kan ljusa upp dagen för någon. Att något smått kan göra en person så berörd. Hon kändes lite som en kristen, även om hon inte var det. När hon klev av bussen tackade hon och sa att det var jättetrevligt att prata med mig. 

Fattar ni vad Jesus gör? Jag springer till bussen, sätter mig på den plats som är ledig och jag får evangelisera på bussen, i Umeå. En tjej på 16 år, vanlig tjej som går på gymnasiet, åker hem trött ifrån stan. Klockan är sen kväll, och jag får evangelisera/berätta om Jesus? Häftigt!