Du är inte din kallelse. Du är inte din ministry. 

 

Många fastnar i sin kallelse. Många fastnar i att vara missionären i Afrika, eller evangelisten som är ute på fredagkvällar. Men detta är inte du. Låt dig inte hamna i fack. För du är inte din kallelse. Din identitet är inte din kallelse. Den ingår i din identitet, ja, men det är inte din identitet. Plötsligt kan du inte fara till Afrika och missionera, eller plötsligt så blir det svårt att profetera. Vad är du då om det har varit hela ditt liv och din kallelse har hängt på det? 

 

Jag har drömmar. Jag har planer. Jag har längtan efter saker. Jag har en kallelse, en kallelse som Gud har lagt ned i mig. Och jag tror att han har lagt ned en kallelse som jag kommer ägna mig åt, och som jag kommer identifiera mig med. Minst två har profeterat över mig som har bekräftat det jag längtar efter och det är något som jag tror Gud har kallat mig till att göra. 

 

Men först och främst är jag kallad att vara hans dotter. Det är vi alla kallade till. Du kan inte tjäna Guds rike utan att förstå att du är hans barn, och han älskar dig så mycket. Du är kallad att leva ett liv med honom, att ha en relation med honom. Han är din pappa och du är hans barn. Säg ja eller nej. Du väljer, men han kommer alltid att älska dig. Alltid. 

 

Många tror också att kallelse handlar om att missionär i Afrika eller göra crazy saker. Men du är kallad till där du är. Du är kallad till din skola, ditt arbete. Den plats och situation du är i just nu. Och när du känner att Gud kanske har lagt ned något speciellt på ditt hjärta. Det kanske är evangelisation, ett land eller en stad, det kanske är att vara ungdomspastor eller något helt annat. Be över det, när det känns bra kan du prata med någon om det så kan ni be tillsammans. Kallelse kan också ändras med åren. Bara för att du upplever att du ska vara lovsångsledare, så behöver inte det vara på livstid, om du inte vill det. 

 

Och när du får din kallelse - VÄNTA INTE. Vänta inte till du är 25 år, för då kommer du alltid skjuta fram det. Jag har många gånger tryckt ned mig på grund av min ålder. "Du är för ung", eller "Nej, jag kan ju inte undervisa, jag är ju bara 17... Jag väntar tills jag är i alla fall 23". Men hallå, om det är din kallelse skulle han ju inte lägga ned den i dig om du inte skulle klara av det?! Vänta inte, JUST DO IT. Läskigt, jag vet:----)) Men, det är värt. Lovar. 

 

Men kom ihåg. Du är inte din kallelse. Du har din identitet i Kristus, han älskar dig och du är hans barn. Det är den enda kallelsen som är betydelsefull, det andra är bara pricket över i:et.

Många kristna väntar på väckelsen. Gud, när kommer den? Var är du? Varför händer inget med det svenska folket?

 

Bra frågor, jag undrar ibland också. Men det slog mig, vi kommer inte komma oss närmre väckelse än den väckelsen det är IDAG. Det är väckelse IDAG. Visst, imorgon kanske det blir fler som blir kristna, men det är väckelse nu. Idag, folk blir kristna. Gud berör. Vi tror på en levande Gud, han är verksam. Amen! 

 

Men visst, vi vill se en våg med Jesu eld i Sverige. Det längtar många efter. Få se Jesus beröra människors hjärtan, få be för sjuka och de blir friska. Men jag tror att de svenska kristna måste resa sig upp innan det blir väckelse. Det skulle aldrig bli väckelse under aposlarnas tid om inte de predikade evangeliet. Människor hade aldrig blivit helade om de inte bad för dem. Folk hade alrig blivit berörda av Gud om de inte hade fått chansen. Alla människor kommer få en möjlighet att få en relation med Jesus. I vissa situationer löser det han själv, genom att kanske lägga ned en längtan eller drömmar hos personen. Men många gånger använder han oss, vi kristna, för att nå de som behöver hans kärlek som mest. 

 

Väckelsen - den är idag. Imorgon ser det kanske annorlunda ut. Men i stället för att längta, längta och längta efter väckelsen, då tusentals svenskar blir kristna, titta ut. Vad behövs? Be och fråga Gud. Vad vill han? Vad vill vi? Bön är nyckeln för väckelse, det är jag helt övertygad om. Men vi kan inte heller tro att det sker av sig själv. Vi måste göra oss tillängliga, så Jesus kan använda oss. Precis som apostlarna gjorde på deras tid. 

 

Det är mycket snack, men lite verkstad. Hörni, vi gör detta tillsammans! Och tillsammans med han som är universums skapare!! Han har koll, och ja, det kommer en väckelse i Sverige, en väckelse då Jesu eld faller över människor och vi kommer få se fler och fler helade. Men det kommer också krävas uppoffringar, något man får räkna med.

 

 

Detta är T E M A T för UngdomsOas Norr 2016! Det är så spännande! Gud fixar! Vi har fått lokaler, en jättefin kyrka med perfekta lokaler för ett ungdomsläger! Vi har riktigt bra talare (de berättar jag inte om än, men det är najjjjs), grymma seminarium. Vi har en otroligt stor Gud och jag hade inte alls vågat drömma om detta! Wow.

 

Lägret kommer handla om Den Helige Anden, utrustning (andens gåvor och frukter) och kallelse. Det är ganska många läger och konferenser som just handlar om detta, men jag tror att det verkligen behövs, speciellt hos ungdomar. Ungdomar måste få veta att Gud har en plan för de, att Gud har placerat gåvor i deras liv. Inte för att vi har förtjänat de, utan för att han älskar oss.

 

Det är nog därför att jag inte hinner/orkar uppdatera bloggen. Jag har ganska många bollar i luften just nu, plus är det slutet på terminen och jag går tvåan = rätt så mycket plugg. Så det är mycket som händer, fattar ibland inte hur jag orkar? Tack Jesus för nåd och styrka. Haha. Yes, mycket händer i mitt liv, men jag har egentligen inte förtjänat det. Det enda jag vill är att leva för Gud, 24/7. För en del av er kanske det låter konstigt. Men jag älskar det. Det är en så otroligt frihet, och ett spännande liv. Jag har upplevt, mycket på slutet, att Gud håller fram saker och säger "här, du får det, take it or leave it". Ingen värdering i det. Jag har gjort mig tillänglig, och det vet han. Han ger mig möjligheter och det är mitt val att ta de eller inte. Han dömer mig inte, han älskar mig inte mer eller mindre. Han ger mig bara möjligheter.

 

Ja, jag har sagt nej till en del av de möjligheterna. För ett tag sedan satt jag på flyget med en kvinna som grät bredvid mig. Jag ville säga något, och jag fick ett tilltal från Gud (nästan helt övertygad om det i alla fall), men jag vågade inte. Och vet du hur befriande det var att få tänka så? Jag fixar det inte, jag vågar inte. Ingen större fara, Jesus är så stor att han kan skicka någon annan. Om jag hade gjort det kanske jag hade befunnit mig i ett fint samtal, eller få se Gud beröra henne. Troligtvis. Men just då vågade jag inte, (jag satt i säkert 30 min och sa till mig själv: just do it.) 

 

Men jag har sagt ja också, till många möjligheter och många gåvor Jesus har gett mig. Jag har sagt ja till mycket, delt UngdomsOas, men också annat. Och ja, det har varit tufft, riktigt tufft. Men såååå värt. Så värt. 

 

Allt har sin tid. Glöm inte det. Jesus älskar inte dig mer för att du gör mer för hans rike. Han älskar dig inte mindre om du inte vågar. Om jag kan, då kan du också. 

 

Och såklart, glöm inte att komma till Umeå den 13-16 juli. DETTA KOMMER BLI GRYMT!

I veckan har jag varit i Venedig. En helt fantastik stad! Otroligt vacker och fin (förutom alla tusentals turister...), skulle verkligen rekommendera att åka dit! 

 

Något som slog mig var alla kyrkor. Vid varje torg fanns en kyrka, och alla kyrkor var G I G A N T I S K A . Självklart var de fina och så, men samtigit är det hela tiden något i mig som gnager. Jag tycker det är osmakligt med alla dessa gigantiska kyrkor, som har kostat på en hel del. Guld och fina utsmyckningar. Men tror ni verkligen att det skulle vara där Jesus hängde om han levde på jorden just nu? Ärligt talat, jag tror inte det. Han skulle vara bland folket, precis som han var på hans tid. Han var inte i templet hela tiden, han tyckte till och med att de skriftlärda hade fel, att de bara sökte sitt. Jesus kom inte till jorden för att vara med de rika, han kom för att hela de sjuka och brustna.

 

Detta har att säga oss mycket i denna tid. Kyrkan får inte bli ett museum, vilket det är på många platser. Kyrkan är VI, det är de kristna. Kyrkan är Jesu kropp på jorden. Kyrkan är inte byggnader med fina utsmyckningar. Kyrkan är   D U  O C H  J A G . Tillsammans. 

 

I Venedig tillber man nästan mer evangelisten Markus. Han som har skrivit Markusevangeliet, detta tycker jag också är osmakligt. Hallå, det är ju Jesus vi ska tillbe!! Ingen annan! 

 

Självklart är det traditioner och historia allt detta. De allra flesta kyrkor i Venedig är Katolska, och det måste man respektera. De tror på sitt sätt och har sina traditioner. Man jag tycker ändå att det är bra att reflektera. Det gör också att man reflerkterar över sin egna tro. Tillber jag någon annan än Jesus i mitt liv? Är min kyrka ett museum, eller är det för de svaga? 

 

En annan sak som slog mig. Vilken plats att evangelisera på!! Det är människor från hela världen överallt. Tänk vad häftigt! Kanske drar dit någon gång på evangelisationsresa, haha!