Jag har glömt att berätta om konfalägret jag var ledare på i juni! Jag lärde mig otroligt mycket, både att vara ledare men också hur man tänker i tron, på vilket sätt tar konfirmanderna till sig undervisningen på det bästa sättet? De flesta konfirmanderna började på noll. Noll. De visste inget alls om vad Jesus gjorde, vad tron innebär osv. Eller de visste väl det som de hade lärt sig på skolan, men det är ju inget att jämföra... Så det var otroligt nyttigt för migg att få utmana mig att prata på deras sätt, tänka på deras sätt. Vi som ledare var tvungna att möta de vart DE vad. Inte använda konstiga uttryck eller be i tungotal. 

Men jag fick inte göra jättemycket, för jag var bara en "ledarrekryt". Så jag tog mig uppgifter. Jag ledde en andakt en gång, det var otroligt kul! Wow, där hör jag hemma! Snackade om att våga vara ärlig med Gud. Våga vara arg på honom, våga glädja sig med honom. Tror att det är mycket viktigt för ungdomar att förstå att när man är i Guds närvaro måste man inte vara fin och prektig. Nej, han älskar oss för de vi är. Och han VILL att vi ska vara ärlig med honom. 

 

Egentligen hade jag tänkt att prata om något helt annat. Men sedan tänkte jag att jag i alla fall ska lyssna in Gud och fråga vad han tycker. Bläddrade i anteckningarna, och då var det den här ärligheten som fastnade. Så det blev något helt annat, men det var bra! 

 

Sedan ledde jag lovsång en gång, och där hör jag också hemma! mmm, love it! 

 

När vi planerade innan lägret så var det två saker som jag sa att jag ville vara med på och bidra på passen. Det var bön och Den Helige Anden. På bönen fick jag i alla fall vara med och bidra! Det var så himla kul att berätta om hur jag ber, på vilket sätt, när, osv. De har så många frågor! Och att berätta att Jesus kan tala till en, det som kallas det profetiska, och att han faktiskt har talat till mig. Det är så häftigt! Deras ögon var stora! Wow! 

 

Innan lägret var jag ganska orolig att jag inte skulle trivas i ledarteamet. Jag älskar att prata om det profetsika, nådegåvor, lovsång, det som kallas för det karismatiska. (Jag brukar inte vilja använda det ordet, för det splittrar mer än att föra samman. Det finns så många fördomar om kraismatiker och om det karismatiska. Många vill inte ens ha med det att göra. Men jag tycker det är obibliskt att inte vara karismatisk. Jag menar, vad hade lärjungarna gjort utan DHA? Jesus bad för sjuka, de blev friska. Jesus kastade ut demoner. MÄnniskor blev befriade. Allt detta är "karismatiskt". Varför vill man inte ha med det att göra? Det förstår jag inte.) Men det finns en del som inte gillar det karismatiska. Och här i Umeå så är man ganska rädd för det. Men prästen älskade också det profetiska, bad i tungotal osv. Så vi kunde snacka om allt det där, även om resten av ledareteamet inte... ja, var i samma båt på den biten. Men det var väldigt välsignat! Förutom det var det ett otroligt bra ledarteam! Vi connectade så bra och hade Jesus i fokus! 

 

Det var massa mer som hände också! Fick tillexempel vara förbedjare några gånger, och jag bara älskar det! Många blev berörda! På slutet var det kö till förbönen, haha tack Jesus! 

 

Ja, det blev ett långt inlägg! Nu ska jag vara med en kompis och bolla lite tankar! Ska bli kul! Ha det himlahimla bra så hörs vi! Blessings!