Mitt i allt, mitt i det svåra, mörka tiden i våra liv kan det kännas... tomt. Ensamt. Värdelöst. Hemskt. Men mitt i allt detta mörker är det någon som viskar ditt namn. Ditt vackra namn. Inte en dömande viskning, inte den tillrättavisande viskningen. Nej, den kärleksfulla, levande och vackra viskningen. "Jag är här, jag tar inte bort blicken från dig. Jag ser dig hela tiden. När du inte orkar ta dig upp ur sängen, när du tar dig till skolan, när du sitter ensam på rasterna. När du tar dig hem, sitter på bussen och tänker. Jag ser dina tankar som flyger runt i huvudet. Jag ser när du kommer hem till din familj. När du bråkar med dina föräldrar. Jag ser dina rädslor, dina drömmar och visioner. Jag ser när du pluggar, när du borstar tänderna. När du går och lägger dig. Jag ser dig när du gråter. Och jag ser dig inte bara, utan jag gråter med dig. Jag älskar att vara i just din närvaro. Jag vill hjälpa dig att ta dig upp ur detta mörker. Jag är sanningen, vägen och livet. Jag är ljuset. Låt mig hjälpa dig. Inte för att döma dig, inte för att tillrättavisa dig. Utan för att jag älskar dig så mycket att jag vill hjälpa dig. Jag vill ge dig frid, hopp och ljus. Kärlek. Kärlek. Jag älskar dig så mycket, mitt barn. Och ingen, INGEN, kan skilja dig från min kärlek."