Vi är ett, systrar och bröder!
Något jag älskar är när kyrkor samarbetar. Jag tycker det är så otroligt viktigt. Jag har varit på en del ekumeniska (ekumenik = samarbete mellan kyrkor, enhet) läger och konferenser, och det blir så otroligt kraftfullt. Atmosfären liksom. Jag känner faktiskt Jesu närvaro närmare, jag blir mer berörd. Jag vet inte ritkigt varför, men det är något speciellt.
Tyvärr är det många kyrkor som inte vill samarbeta. Som bara ser hinder med att jobba tillsammans, jobba som Kristi kropp på jorden. Jag har snackat med en ungdomsledare, och hon såg liksom bara hinder. Vi undervisar inte lika, vi har inte samma teologi. Vi har olika uttryck. Men något de glömmer är att vi kan se vår gemensamma nämnare, vilket är Jesus. Varför ska något annat hindra oss från att vara Kristi kropp på jorden, eftersom de flesta kristna vill se väckelse i Sverige, de flesta vill att folk ska bli frälsta och få del av Jesu kärlek. Det är väl ändå det kyrkan i Sverige vill förmedla? (Inte alla tyvärr, men många) Jesu kärlek är det viktigaste. Evangeliet om hans död och uppståndelse är det viktigaste. Varför ska vi låta lite teologiska grejer stå i vägen?
Jag är så ledsen över det som händer i min stad. Kristna ledare vill inte jobba tillsammans. Folk vill inte samarbeta, för de ser bara hinder. Jag är bara en ung tjej, och folk har förtroende för kristna ledare, pastorer och andra. Men de vill inte, de bortförklarar sig. Jag kanske har missuppfattat de, men då kanske de kan vara lite tydligare att de faktsikt vill ha ekumenik. För det verkar verkligen inte som så. Ekumeniken bara faller. För varje år tar man bort en ekumeniskt grej. Det fanns ekumeniska ungdomsmöten i min stad varje termin, nu är det bara en brännbollsturnering en gång om året. Jesusmanifestationen har lagts ned. Man börjar ha ungdomsmöten en gång i månaden, men det är inte bara en försmling som har det. Minst tre. Tänk om man kunde ha de tillsammans. Wow. Fatta hur många ungdomar man kunde samla?! Hur många som skulle kunna börja känna Jesus?! Hur mycket tro som skulle växa?!
Men folk ser bara hinder.
Men folk ser bara hinder.
Tänk om vi kan se en annan grej i stället, som täcker över allt annat. Tänk om vi kan börja se möjligheter. Att utmana ungdomar att träffa folk utanför deras lilla kompiskrets. Man behöver faktiskt inte behöva bli bästis med alla. Eller utmana ungdomar att se olika uttryck, höra olika teologer, olika predikanter. Det kommer inte skrämma folk. Tvärtom, det kommer berika deras tro. De kommer växa i tro, eftersom de kommer att märka att det faktiskt finns fler som tror på samma Gud. Som delar samma tro. Men har ett helt annant uttryck.
Det står flera gånger i Bibeln om ekumenik. Eller egentligen så finns inte riktigt ordet "ekumenik" i Bibeln. För där är det självklart. Vi ska vara Jesu kropp på jorden. Det är det vi är kallade till. Visserligen fanns det församlingar, som Paulus skriver om i hans brev, som var splittrade pga olika "teologier". Men det ska inte hindra oss.
Johannes 17:18-23
Så som du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att också de ska vara helgade i sanningen.
Men jag ber inte bara för dem, utan också för dem som kommer att tro på mig genom deras ord . Jag ber att de alla ska vara ett, och att de ska vara i oss liksom du, Far, är i mig och jag i dig. Då ska världen tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du gett mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, så att de är fullkomligt förenade till ett. Då ska världen förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem så som du har älskat mig.
Jesus påpekar att vi ska vara ett flera gånger. Det är alltså inte bara Paulus som skriver om det. Jesus säger det. Och vi ska väl ta vara på det? Något som är intressant är att folk kommer att se att vi är älskade av Fadern på samma sätt som han älskade Jesus. Folk kommer att se att vi är Jesu lärjungar.
Något som är sååå viktigt är att det är inte vi som ska få det att funka. Det är Jesus som vi har som gemensam nämnare. Det kommer inte att gå att tänka på samma sätt för Gud har skapat oss olika. Och vi gillar olika, kommer alltid vara så. Det kommer alltid finnas olika samfund, och jag tycker inte det är fel. Men låt inte det bli ett hinder. Låt det bli något fantastiskt, något som kan ge möjligheter.
Amen på det.
Kom över din blogg av en slump och blev lycklig inombords! Fortsätt med bloggen och med Gud ;)
Det är inte många som är som dig
Kram
Jag håller med dig, tänk om vi alla skulle börja se varandra som bröder och systrar i Kristus! Och tänk bara vilken kraft det skulle bli om alla kristna skulle samlas tillsammans och be för t.ex. det som sker i världen, krig m.m. och att vi tillsammans skulle gå ut och starta en väckelse så att människor skulle bli frälsta!
Det här bibelstället kom jag över idag och berördes verkligen :)
"Ty genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden." / Efeiserbrevet 2:18